skip to main |
skip to sidebar
Däruppe gick han nu i sakta mak. Bland molnen. Zeus Molnskockaren.
Och runt en molnkrök stötte han ihop med skock-rookien, den unge,
vad-han-nu-heter.
- Snö! ropade rookien.
- Eh?
- USA begär snö från Ryssland, tjiefen. Inte så mycket, men i alla fall. Och
nu! Av alla tider. Jag har det både från Washington och Moskva. Konstigt, men
okej för mej. Så nu ska jag-
- Du läser av fel. Ha inte så bråttom. Det är ”Snowden” det gäller. Inte din
avdelning. Inte ens väder. Glöm det bara.
Och rookien såg generad ut och dröp av. Det är lätt att drypa av uppe i molnen.
Det är liksom bara att knäa till lite, så sjunker man ner och försvinner ur
åsyn. Är ofta praktiskt.
Hrmf, tänkte Zeus Molnskockaren. Tur att jag hann avstyra det där. Tror inte
Central Park skulle ha gjort sig i ett halvmeter snötäcke just nu. De är lite
för hastiga av sig, de här rookisarna. Och ”tjiefen”, vad var det för tilltal?
Det var ju det jag sa, vi skulle aldrig ha anlitat Manpower. Men är det
semestertider så är det.
Han har stor personalkår där uppe, Zeus. Vilket ju framgår av inläggen den 4 december 2012 och den 11 maj 2011. Det är ändå vädret runt en hel planet som ska rattas. Och
personalomsättning slipper han ju, som tur är. Att flytta till Mars eller Venus
blir inte riktigt av för de anställda.
Semester däremot, det beviljar han ofta
i sin stora allvishet. Minst en gång vart trehundrade år.
I sin morgonrond hade han kommit fram till en dörr med stora snirkliga
bokstäver. Sol & Regn, knacka försiktigt, stod det. Zeus gjorde så.
På väggen därinne hängde ett jättestort paraply. Eller om det var ett parasoll.
Solveig och Rainman satt böjda över ett schackbräde.
- Fortsätt ni, sa han - och de tittade inte ens upp. Ni har varit ovanligt ojämna
i juni, ni två. Där i början, under Stockholm Marathon, vad gjorde du då, Solan?
- Jag vet, sa Solveig. En liten miss där. Brukar ha övertaget den dagen. Men
Rainis gjorde en rockad bland molnen som jag felbedömde. Hoppas inte löparna
blev för blöta. Men därefter har jag spelat bättre och det har varit varm-
- Åja, sa Rainman. Jag har hela
tiden kommit tillbaka. Det har böljat. Torrt. Blött. Torrt. Blött. Och i södra
Bayern det blötaste sedan 1501! Det rekordet är jag rätt stolt över.
- Men, genmälde Zeus och hytte skockande med sitt pekfinger, så här skulle det
ju inte vara. Sången från Görans Penna sa ju att ”juni är väl mer än maj
månaden som du bli brun i”. Hur många soleksem i Sverige har vi skapat i juni,
tror ni, fortsatte han besviket. Nada!
- Ha, kom nu ett tjut från Solveig, som just offrat e-bonden. Titta! Det där
håller Rainis i ett järngrepp, sa hon med ett stort leende.
Och minsann. Genom en liten reva i molnen såg Zeus hur hela Sverige nu badade i
sol!
Härligt, tänkte Zeus och gick ut igen. Bådar gott inför juli som nu står för
dörren.
Och där stod plötsligt rookien igen, den unge, vad-han-nu-hette.
- Tjiefen, tjiefen, jag har hört nåt från Sverige, som jag kan agera på! ”Fall
julisnö och susa djupa mo”. Och så försvann han i ett moln.
”Fall julesnö …”, men det är ju Heidenstam, tänkte Zeus. Kan rookien sånt?
Impressing. Det var ju det jag sa, vi ska anlita Manpower mer. Och ”tjiefen”
låter ju bara lite mysigt egentligen.
Men få se, vad hade han sagt? Julisnö? Julisnö? Med i? Stoppa honom …
Däruppe sprang han nu som en galning. Bland molnen. Zeus Molnskockaren.
.
o lord won´t you burn me a Mercedes-Benz
the streets are on fire, the smoke´s high and dense
they notice my voice only when it´s immense
so lord won´t you burn me a Mercedes-Benz
o lord won´t you earn me a Mercedes-Benz
we´re toiling in silence for nickels and pence
in this closed down suburb society ends
so lord won´t you earn me a Mercedes-Benz
o lord won´t you burn me a Mercedes-Benz
the media keeps asking how can this make sense?
it´s a cry to high heaven, it´s the poor´s self defence
so lord won´t you burn me a Mercedes-Benz
.
jag hade
stämt möte med
min ungdom minns jag
längst in på den lövade logen
stod officianterna
Lamma-Jons som var
städslad som bryggare
Knis-Karl från Rättvik eller Leksand
och så Gudmund Gudmundsson
alla komna
från slätterna kring Siljan
med musiken och snuset i samma ficka
majstångsresning i Åkersbodarna
och det här var på kvällen
när dom tre gjorde knätofs till klövar av hin
och med stråkarna sina stack hets i varandra och
stomptjöt dom dansande in
dom som vågat
får jag lov
och fått ja
och nu svängde sig segrande runt med en
fjälla och allt var ett jättelikt nu i ett
dunk och ett dunkel av svindel och knottrande kjol
och jag
jag stod kvar
tonårstunn och tittade
genom dom darrande löven
med mitt svarta troll
av ynkedom
i magen
och medan
Lamma-Jons, Knis-Karl och Gudmund Gudmundsson
rev ner stjärnorna med sitt glödande glid
gick den barmhärtiga
midsommarnatten ut i gräset med mig och
la mig till sitt
bröst av glömska och gråt och dröm
.
Det är Bloomsday i dag.
Då vandrar Dublinbor samma sträcka som Leopold Bloom gjorde 1904 i romanen
Ulysses. Boken kom ut 1922 och handlar om två personers liv en dag i Dublin.
Den 16 juni 1954 beslöt några entusiaster att gå i Blooms fotspår på
50-årsdagen. Och sedan har det fortsatt varje år. Romanen är detaljerad och man
vet exakt vart Bloom gick och vad han åt och drack denna dag. Resor och
vandringar anordnas och på de ställen han gick kan man få Bloom-menyer och det
finns Bloom-prylar överallt i Dublin denna dag.
Dublin-sonen James Joyce är stor i Dublin. Annat var det då han levde. Han gick
i landsflykt i unga år, skrev ”Ulysses” utomlands och hade oerhörda svårigheter
att få den publicerad. Förläggarna vågade inte, boken var skandalomsusad som
alla frispråkiga verk och först på hans 40-årsdag 1922 gick den i tryck. Och folk fick läsa den i smyg.
Jag har inte läst den, mer än i stycken. Inte ens i smyg. När jag gick i gymnasiet minns jag att
vi frågade vår engelskalärare Uddbom vilken som var den största romanen på
1900-talet. Han sa direkt Ulysses av James Joyce. Det är den som påverkat flest
författare, listan är lång på stora författare som erkänner det. Men det tog lång tid
för Irland att knäböja för James Joyce. Han dog 1941, alltså tretton år före den
första ”Bloomsday”, som idag är en nationell festdag i Dublin.
Men han ler nog lite i sin hatt i dag där han står nonchalant stödd på promenadkäppen mitt i hemstaden.
Har vi ingenting liknande i Sverige?
”Det var en afton i början av april”, nja, det står inget om vilken dag eller
år och Strindbergs Röda Rummet kanske inte kan matcha i dragningskraft.
Pippi Långstrump då? Vet vi när hon först kom vandrande med en prickig häst på
huvudet till Villa Villekulla?
Nä, det är nog Vasaloppet vi främst kan peka på med av stolthet darrande
finger. Om du skulle träffa någon irländare i grön hatt på en lokal nån gång.
Och om du
tillägger att det första Vasaloppet kördes 1922, samma år Ulysses kom ut, ja då
kan du ha en vän för livet.
Du kanske till och med får bjuda honom på blåbärssoppa.
.
jag j-
agades av
lärare som elev
och jag j-
agades av
elever som lärare
av e-
lever som lärare
j-
agades jag
om den bru-
tala sann-
ingen ska fram
och denna pin-
samma sak
kan jag för-
mod-
ligen inte b-
ära
in-
om mig
längre i t-
ystnad
utan att åt-
min-
stone kl-
yva upp
den så h-
är till
en fras-
ande b-
rasa för sk-
ammen
.
Mr Nottberg arrives at Ware, near London. He is to stay with Mr Smith, of Wych
Street. He telephones from a call-box.
- Hallo?
- Who is that speaking?
- Oh, I´m Nottberg.
- You´re not Berg? Well, I don´t know any
Berg.
- My name is Nottberg.
- Yes, I heard you the first time.
- I was told to phone you when I arrived.
- Arrived at where?
- Yes. When I arrived at Ware. I´m here now at the station and I want to speak
to Mr Smith.
- I´m not Smith. I´m Knott.
- Oh, you´re not Mr Smith? Will you please tell me your namn?
- Will Knott.
- Why not?
- Haven´t the foggiest. Just a family
namn, you know. Had it all my life. I´m simply Knott.
- Not what?
- No, it´s not Watt. It´s Knott. Do you
want to speak to Mr Smith?
- Yes, please.
- He doesn´t live here. He lives in Wych
Street.
- Which street?
- Yes. You cant miss it. Just get out of
the station and take the right turning.
- The right turning? How many turnings are there? Which street is the right
one?
- Exactly. Wych Street is the right one.
- I don´t know. That´s why I´m asking you.
- Well, there are two right turnings.
- Oh, well, one will be enough … as long as it´s right.
- But they´re both right.
- Oh.
- Listen, will you? If you don´t take the
first turning, the one that´s left will be right.
- Good. Then I´ll take the left turning.
- No, don´t do that. You must take the right
one. Not the first right one, but the one that´s left.
- Ah, I see. Now that´s sorted out. Thank you for your time. Can I call you
again if I can´t find it?
- Sorry, old chap. Can´t do. Going to
have my phone permanently disconnected.
.
Madde har fått sin Chris. Och fotbollen har fått
sin kris.
Åtminstone herrfotbollen.
I kväll ställs vårt stolta herrlandslag i fotboll öga mot öga mot Färöarna i
VM-kvalet. Ja, Färöarna. I fotboll. Man förstår den bävan di svenske känner inför
uppgiften. Man förstår kaoset, domedagsprofetiorna i pressen, de skärrade
spekulationerna om vem som ska spela var. Det blir en nagelbitare i kväll.
I målet? Vem ska stå? Förstamålvaken Andreas Isaksson är avstängd.
Andremålvakten Kristoffer Nordfeldt är skadad. Eller om det var operation.
Tredjemålvakten Pär Hansson ska stå. Så länge hans sambo inte föder. Bli inte
förvånad om han plötsligt lämnar målet vid t ex en hörna för Färöarna, om han
får ett sms att vattnet gått.
Mittbackar? Vilka? Andreas Granqvist-Jonas Olsson får ta skulden i pressen
efter uddamålsförlusten borta mot Österrike. Hjälp, vilka andra finns? Har ni
tips, messa Hamrén, helst asap, för matchen börjar ju i kväll.
Mittfältet? Vilka? Utöver Sebbe Larsson? Rasmus Elm har ont i magen. Anders
Svensson har för länge sen passerat sin zenit som fotbollslirare, så han får
nog spela. Kim Källström då? Nej, han är ju den ende mittfältare som kan slå en
långpassning som går fram till en medspelare. Sånt går inte för sig. I ett
svenskt landslag ska man kortpassa i sidled. Och när man tröttnat på det efter
en kvart ska man tjonga upp bollen på vinst och förlust upp i luften nånstans. Fredrik
Ljungberg då? Kalla in honom! Jaså, har han slutat.
Längst fram då? Vilka? Utöver Zlatan? Elmander är avstängd. Ola Toivonen har
inte slagit en passning rätt på de senaste tre matcherna i landslaget, vilket
möjligen även Hamrén noterat. Tipset är att Hamrén slänger in mittbacken Pontus
”Benknäckarn” Wernbloom här. Ungefär som att sätta in en kulstötare i
längdhopp, om det fattas en längdhoppare.
Sådant är det självande läget inför matchen i kväll.
Själv har jag några tips. Först på kort sikt. Alltså matchen nu.
Ha Anders Svensson som en av mittbackarna.
Källström-Sebbe på mittfältet tillsammans med Albin Ekdal. Och Jimmy Durmaz.
Både Ekdal och Durmaz har ju de tre egenskaperna att de är unga, modiga och
urskickliga fotbollsspelare, vilket jag dock inte hoppas ska diskvalificera dem
helt.
Hamréns svårighet att hitta någon på topp tillsammans med Zlatan är lite lätt svårbegriplig. Han står ju där mitt framför ögonen på oss. Alexander Kacaniklic
heter han och är 22 år.
Och så ett tips på lång sikt. Skola in unga lovande killar i laget. Med unga
menar jag unga. Österrikes David Alaba, som gjorde 1-0 på oss, debuterade i
landslaget när han var 17 år.
Jag tror inte på att vi inte själva skulle ha lovande fotbollsspelare under 20 år.
Pia Sundhage tar nu ut Marija Banusic till Sveriges damlandslag i fotboll.
Banusic är 17 år.
Om Marija säger Pia att hon är ”bra med boll, hittar lösningar, är tvåfotad,
stor och stark, gör i stort sett mål hela tiden”. Låter nästan som om det är vad spelet går ut på.
Pia Sundhages filosofi är:
man är inte landslagsspelare, man blir uttagen i landslaget.
I Erik Hamréns landslag är det svårt att komma in, men när man väl gjort det, i
29-årsåldern så där, stannar man till guldklockan.
.
du som lämnade mig med fegheten kvar
över min åttaåriga kind
som ett lejon i en bur går jag omkring i den människa jag blev
missilerna av frågor
varför fanns ingen kärlek mellan dig och mamma
varifrån kom rädslan jag hade för dig
vad gjorde vad hände vad fanns innan du försvann
vad i det du gjorde eller struntade i
byggde mitt monster
den spända ytan om mig
artig, stillsam och blank
och under läste jag Mio tills jag satt på hans bänk
med äpplet av okrossad familj
jag tog Fridolf i Fridolf och Selma
tog Dick van Dyke och Torsten Lilliecrona och Bill Cosby
till slut nästan vem som helst som såg snäll ut
stoppade in dom i hålet för att fylla upp
som man packar snö med bara fötter
vi dör in i livet vi inte ser
vita årsringar av tyst snö
andlösa gångtunnlar som ringlar ut i manegen och
lejonmullrar
clownens huve spricker å trapetsen nackknäckarhögt
gungar ut på pappas axlar
i morgon reser tältet i främmande land
.
Die schönen blauen Donau ...
Det finns mycket av Donau nu. Och Elbe. Och Moldau. Det är regnrekord i Europa
och floderna svämmar över sina bräddar.
I Tjeckien har 2 700 personer fått evakuerats undan vattenmassorna. Prags
tunnelbana står under vatten och har stängts. Fem personer rapporteras ha dött
till följd av översvämningar.
I Tyskland är Bayern mest drabbat. I två städer, Passau och Rosenheim, råder
katastroftillstånd. Översvämningarna är de värsta sedan 1501.
Från Österrike rapporteras 300 personer fått evakueras från sina hem och en
person har omkommit.
I Schweiz, Slovakien och Ungern görs förberedelser för att möta översvämningar.
Samtidigt i en annan del av världen rapporteras om 1 000 pers döda i monsunregn.
Nämligen i norra Pakistan.
1 000 personer!
I Europa 5 + 1 = 6 döda i regnen. I Pakistan 1 000 döda i regnen.
Gissa vilket som får störst utrymme i massmedier?
Regnen i Europa får helsidor i tidningarna. Och tevereportage i Rapport. Regnen
i Pakistan får på sin höjd en notis i tidningarna. Och nämns inte i Rapport.
Det är skillnad på folk och folk. Människovärdet minskar drastiskt med
avståndet. Hur många döda i Pakistan ska till för att uppmärksammas i höjd med
de 6 döda i Europa?
Vad ska vi tippa? En miljon människor kanske.
Vi håller kikaren omvänt i handen. Så att alla som är de andra ser jättesmå ut.
Alla utom vi som är vi. Vi i i-världen. I den i-iga delen av världen.
Nä vi fortsätter ropa
om vattnet i Europa,
tycker oh yes
hela vår press,
den unkna.
I Pakistan dör dom
ju fler, det gör dom,
men där i Pakistan
är man mera van
att drunkna.
.
- Hej. Vi är ett ungt par som heter Madde och Chris och vi ska gifta oss på lördag.
Jo, så här. Vi tänkte du kunde sjunga den där sången för oss då. Du har ju skrivit
en ny nationalsång, har vi hört. I alla fall uppdaterat den gamla. Kan du det?
Det skulle vara jätteroligt för oss och hela kungafamiljen.
Nu var det en annan som tog luren.
- Ungafamiljen kallas vi numera, estellet för kungafamiljen. Det verkar inte
så stelt och omodernt, tycker jag, jag menar vi.
Rösten lät lite storasystrig och hakbestämd. Men charmig.
- Hej, hördes en annan röst. Pappan här. Och på torsdag, i morrn alltså, är det
lattjonaldagen. Då blir det att ta fram flaggorna. Vore klämmigt om du kunde
sjunga den för oss då, frugan och mig. Skulle förgylla.
Och torsdag är ju två dagar före lördag. Så du kan ta ledigt på freda´n. Den
gamla behövde verkligen uppdateras lite. Helt rätt. Dags att vända blad. Kan du
det? Sjunga den på torsdag också? Det skulle vara väldigt trevligt för oss och
hela ungafamiljen.
- Oj. Ja, jag tackar för den vänliga förfrågan. Och två dagar dessutom. Det kom
lite plötsligt bara. Vet inte om jag har tid. Har ju tvättstugan och så ska jag
piska mattor.
Men vet ni hur vi gör? Jag lägger helt enkelt ut den här igen, så kan ni göra
som ni vill med den. Både torsdag och lördag. Den är lätt att sjunga. Precis
samma text som i den gamla, utom tre rader bara.
Förresten kan den väl tas på fredag också? Fotbollslaget spelar ju VM-kval i
Österrike då.
Ser fram emot att höra den tre dagar i rad:
Du gamla, du fria, du fjällhöga nord,
du tysta, du glädjerika sköna,
jag hälsar dig vänaste land uppå jord,
din sol, din himmel, dina ängder gröna!
Jag älskar dig, blågula, avlånga land,
som du älskar friheten på jorden
och räcker till jordklotets människor din hand.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
.
det konstiga
hotet utanför
dörren var borta
och han skulle
bara släta till
lite utanför
och snabbt tillbaka
när han
vände sig om
och bron!
så långt borta och
dörren tillbaka så liten nu!
hade han varit så länge?
trampade trampade
tillbaka
men gröt och mörker och bara
mindre och mindre och längre och
längre bort
det överväldigande
var väl inte
att han dog
utan att strängen till
honom själv gick av
och att det
bländande ljuset kom
fram som om det
alltid varit där
.
Den första juni stod jag under ett paraply i
ösregn. Apropå förra blogginlägget.
Det var Stockholm Marathon och jag skulle heja fram. Regnet började med ett lätt
strilande för att öka till ett forsande som övergick till hällregn.
Förbi mig sprang en ström människor. Unga, gamla, långa, korta, tunna, breda,
tjejer, killar, svenska, italienska, finska, schweiziska. Med eleganta kliv,
blytunga steg, studsande fram, vridande sig fram, krampaktigt hukande sig fram,
stapplande fram med glasartad blick men fortfarande på benen. Långhåriga,
flintskalliga, barbenta eller inte, med eller utan hörlurar.
Marathon Man stod det på en, som var klädd helt i rött. En sprang i djuröron
och lång svans. På en löpande dam stod det ”Fyller 60 i dag”. Jag tyckte hon
log i regnet när hon sprang förbi.
Sextontusen hörde jag att de var. Och plask, plask från var och en av deras
skor. Och i 4,2 mil innan befrielsen Vila & Upptorkning kom.
Hade de kul i dessa 42 kilometer? Kan det verkligen vara Guds mening att fara
omkring på detta sätt? Meningen med livet, typ. Och i detta väder?
Torr och hemma bläddrade jag i boken ”Liftarens guide till galaxen” av Douglas
Adams. Nej, där ljuger jag. Jag bläddrade inte, jag zappade på teveburken och hamnade på en kanal som sände en filminspelning av den boken.
Kul, tänkte jag, den gamla klassikern. Och slötittade en bit. Och så kom det.
Frågan ”vad är meningen med livet?” Och jag kom ju ihåg vad svaret skulle bli.
För de hade väl inte ändrat från boken? Nej, där kom det: ”Svaret är 42”.
Jag ryckte till. Var det verkligen möjligt? Svaret var 42. Och i hur många
kilometer hade de sprungit runt stan i förmiddags?
Hade alltså meningen med livet sprungit förbi mig i dyblöt skepnad, där jag
stod och fuskade under uppspänt paraply?
Är det för sent att anmäla sig till nästa lopp? Vilka djuröron klär jag i?
Går det fortfarande att hyra en passande svans därtill?
Med febrig hand famlade
jag efter telefonen.
.
