Avlägset

 
Jag stod i den där smatten utanför torget och tittade in i bokhandelns skyltfönster. Där var helt tomt förutom en enda sak. Ett litet ark med en dikt på därnere med fönstrets hela tomma rymd omkring.

En kort dikt som hette Avlägset. Och gick så här.

” I skydd av en obrukbar myr
fann jag en sång,
ej sångbar med främmande inifrånklanger
talade den till mitt hjärta
som till en i hemlighet invigd och förlupen.
Sammansusad av granar
och med fågelropet till tornur
kallade den alla skogens ting
till deras egna tider och möten:
till lingone morgon och tranbärs afton. ”

Harry Martinsson hade just kommit ut med ”Dikter om ljus och mörker”. Det här var i Blackeberg och jag var 21 år. Jag skramlade lite i byxfickorna. Visste inte om det skulle räcka.

Så gick jag in i bokhandeln och köpte den. En vacker bok. En sån där som man skulle sprätta sidorna i. Och dikterna alldeles enastående. Och det vimlade av dem. Jag kollar längst bak och räknar i innehållsförteckningen till 90 dikter. I en diktsamling! Så ser jag att jag aldrig sprättat sista sidan och gör det nu. Där finns 9 till.

Mynten i byxfickan räckte. Boken kostade 9:50. Ungefär 10 öre per dikt alltså.

Två mellofel

 
Jag hör till dem som kollar på Mello. Kvaliteten är ju så där numera, men det är en vana jag har sedan 90-talet då det hette Schlagerfestivalen. Jag har märkt två lustiga saker i Schlagerfestivalen. Lustiga fel i två låtar. Jag gillar båda låtarna men fel kan ju smyga sig in var som helst.

Den 22 mars 1986 kom Style på tredje plats med låten ”Dover-Calais”. Så här sjöng de.

” Vi såg på varann
då vi närmade oss land
när vi möttes mellan Dover-Calais ”

Man tror här att man kanske hört fel, men så fortsätter de:

”All min rädsla försvann
när du sakta tog min hand
någonstans emellan Dover-Calais ”

Textförfattaren menar att detta skedde mellan Dover och Calais. Men ”Dover-Calais” är ju en sträcka, rutten som förbinder England med Frankrike. Varianten ”någonstans emellan Dover och Calais” blir riktigare, men har en stavelse för mycket för melodin. Och varianten ”någonstans på rutten Dover-Calais” är också riktig svenska och har dessutom rätt antal stavelser, men låter ju dötrist att ha i en låt, förstås.

Nästa fel i en mellolåt är enklare att förklara. Det är ”Michelangelo” från 1975. Där Björn Skifs sjunger så här.

”Michelangelo
kan du svara på
hur du gjorde dom
alla tavlor som blev historia sen
….
Om han kunde visa hela världen hur du ler
så skulle Mona Lisa be om att få plockas ner
du skulle ta hennes plats som legend
med fräknar på näsan blev du lika känd
som mästaren nånstans ifrån
var snäll och svara i telefon”

Det var bara det, att det var inte Michelangelo som målade Mona Lisa! Det var Leonardo da Vinci.
En lite lustig tavla av textförfattaren. Ehuru en underbar låt.

Felet gör ju inget, blir bara en liten extra fräken på näsan.

Fast textförfattaren är lite osäker på var mästaren kommer från. ”Som mästaren nånstans ifrån”.

Ja varifrån? Vad ska man tro? Någonstans emellan Dover-Calais?

Va? Inget körkort?

 
Jag måste erkänna en sak. Jag har inte körkort.
Det är för många en oerhörd sak att höra. Hur kan man bara inte ha körkort!

Det är som att ha ett enda ben, eller två huvuden, eller gå omkring utan kläder på stan.
Inte bara i betraktarens ögon, i mina egna också.

Men man skäms mindre för detta om man pratar om det lite.
Vilket är det jag gör när jag nu skriver detta.

Jag har väl några favoritförklaringar till hur det kommer sig.

För det första hade jag ingen pappa som lät mig övningsköra.
Beroende på att han försvann när jag var 8 år.
Och jag övningskörde aldrig med mamma. Hon hade körkort men ingen bil. 
Den försvann med pappa. Han behövde den i sitt jobb, inte mamma.
Så jag hade aldrig suttit bakom ratten tills jag var i 20-årsåldern.

Då, nånstans i den åldern, började jag i en körskola. Den jag hade som körskollärare  var en gammal racerförare tydligen. "Du kan väl öka farten l-i-t-e. Mopederna behöver väl inte köra om dig i alla fall!."
Han var bara van med elever som redan provkört med sin pappa och bara behövde finslipa det hela lite, inte en elev som gick i körskola för att lära sig köra. Mitt självförtroende sjönk ner i skoskaften och till slut slutade jag förstås i skolan.

Och började aldrig igen.

Men nu förstår jag att jag inte är enbent eller har två huvuden eller går utan kläder på stan.
Jag förstår att jag har två ben, ett huvud och är klädd.

Jag har inte just körkort. Men jag har en massa andra kort.




 

Grässtråets vippande i mungipan

 
ta dagen som den kommer
ta dagen om den kommer
ta dagens om som kommer
som sommaren som somnar om
som somnar om den kommer som
en sommarvind i grinden

dröm om sommar
öm som sommar
ömsom sommar ömsom mardröm
en sommar än som mardröm
än som sommardröm
och humlans zum mot kinden

ta dagen som är här
ta dagen som den här
ta dagen när
din dag är här
ta da´n ta ta´n
ta da´!

Emm´s Court

till vänster en regntunna brun
precis under lila fönstret
runt hörnet på huset
finns ett annat hus
tak av trä och knakande
dörrar 

till höger lutar sig plåtfat
där det alltid stått en mur
och i fönstrena i gränden
sjunger i skålar madam
mot häxpipor kråkor och
möss

mitt emellan
på det gröna
som vinglar i
Emm´s Court
går han hem
efter en natt i solsken

Twilight

och dessa himlarna ner
över takås och talltopp

minnets svartblå hemlighet
över glöd och sand

i lingo linga lej
innan vind och vilse går
vadnemjölk i dimma

ur en grön vattenpump
stolt av lort
rinner jag ut till dig

I am a ghost mother
rappled in tales of grace
with nothing on me
save a door to time and
reflectuaries of camden moth and lilies

and bailiff John the bard
son of playwright dreams
mimicking himself
with another name

tomorrow and tomorrow and tomorrow
brukade han säga när han med vita
klickanden lirkade sig fram genom det osynliga
havet av människor

snart kände att det bara var
Milton och Homeros kvar
och för all del några sångare som svängde
med överkroppen

och solen sjunker
ner i stjärnor och sömn
i morgon har vi nitton androider hit
vi ska skölja byuk och vara här

vi dukar inte bordet med förtvivlan
bara undrar vad som hände

vi sitter runt en eld av morgonvackra lågor
och berättar om den natt som är vårt hem

Svar till Matilda

 
Matilda, min dotterdotter som är elva år, skrev en liten dikt med jätteliten stil på ett pyttelitet papper, som hon la in i ett paket med julklappar som min dotter Kattis skickade till mig.

Så här gick Matildas dikt.

Jag har en katt
som gillar skatt.
Han går ofta klädd i hatt
trots att han är katt.
Han är en matt katt.
Han sover ofta på min bilratt
och av det får jag fnatt.
Han har en chatt
trots att han är katt.
Jag har en katt
som gillar skatt.

Hur fint som helst att få en sån sak. Så jag skrev en svarsdikt till henne. Bytte ut djuret bara.

Jag har en hund
som tar en blund.
Han sover ofta en stund
trots att han är hund.
Han är en rund hund.
Han handlar i Helenelund
för där är han kund.
Han är frisk och sund
trots att han är hund.
Jag har en hund
som tar en blund.

Belour

en morgon av glam
när du tvättat fötterna
och körsbären hänger lågt

med en arm som är bra
och ett ben som inte är sönder
vill du din vilja Belour

å på vårt
underdåniga
hav går det vita gäss

jag förstår vad fåglarna sjunger
alltsedan skyltfönstret i Blackeberg
när Martinsson precis kommit ut
med Dikter om ljus och mörker

betingande Belour
en summa av nio kronor
och femtio öre

vi alla en luffare grön
och drömmande alla
en glädjedel av vårt liv

varje fågel
är en bankdirektör
träffad i hjärtat