Decembersaga 7 – Häxan från Abrakabien och Häxan från Fililurien

.
WIKIPEDIA. Du har sökt uttrycken Häxan från Abrakabien och Häxan från Fililurien.
Betoningarna ligger på det tredje a:et i Abrakabien och på u:et i Fililurien. Båda uttrycken har sitt ursprung i en muntlig saga (eller snarare en serie sådana) som Göran P Rödholm (se detta uppslagsord) berättade för sina barn när de var i sagoåldern. Enär sagorna ej nedtecknades saknas stabil verifikation å deras lydelse.

En av sagorna säges emellertid handla om de båda häxornas besök på Skansen, en resa som vidtogs med Häxan från Fililurien i en barnvagn och Häxan från Abrakabien dragandes densamma. Stor nöjsamhet över sagda vistelse på Skansen upplevdes av Häxan från Abrakabien, medan motsatsen kan hävdas om Häxan från Fililurien, då hon förblev i ett sovande tillstånd under hela resan. Vid uppvaknandet hemma i lägenheten sägs det att Häxan från Fililurien först tittade till vänster och därefter till höger, utan att kunna se vare sig a) aporna eller b) björnarna.

Stor och uppbragd förgrymmelse hördes då från Häxan av Fililurien. Som Häxan från Abrakabien var en godmodig häxa gick hon därför ut med barnvagnen igen, anträdandes färden tillbaka till Skansen.

På vägen dit pratade de och skrattade så där som bara häxor kan göra. Häxan från Fililurien blev nu glad men faktiskt också lite trött.

Så precis innan de passerade svängdörrarna till Skansen somnade hon igen.

Sagan är även återgiven på goranspenna.blogspot.com. För att ta dig dit, var god klicka här.

SLUT WIKIPEDIA
.

Decembersaga 6 - Segla är nödvändigt

.
Med åldern fick det bli lite högre hus. Eller klippor för den delen. Men oftare hus, förstås. Det var alltid ett litet ögonblick han tvekade först, men det hörde bara till. Steget ut tog han alltid. Eller störtdök kunde han också göra.

Ju högre upp, desto mindre rädd var han. Hans egen tyngd drog honom hårt ner och sen upp och hade han väl klarat sig dit utan sönderkross blev hans bly vingar. Som en ladusvala i ett U. Ofta skedde det i mörker på grund av förföljarna men i uppvinden sjöng det av luft och ljus.

Han visste inte om det var fallandet han besegrade. Bara att segla var nödvändigt. Ett obetvingligt måste, som hade det här sättet att skrika.

Fågel och sånt snuddade han aldrig vid. Och människa hade han väldigt nära till. I en återkommande dröm vaknade han på morgonen, grep sin portfölj och gick till jobbet.
.

Decembersaga 5 - Krazy Kat och Karrolina Klyftig

.
Krazy Kat hade problem. Hon hade brutit benet. Till råga på allt hade hon fått stämbandskatarr och fick inte tala. Hur skulle hon nu göra för att få handlat? Pga benet måste hon be grannfrun Karrolina Klyftig handla åt henne. Och pga katarren kunde hon inte berätta för Karro vad hon ville ha köpt. Så hon var tvungen att skriva ner det. Men hon hade knappt något papper i huset, utom en liten ynka pappersbit som det bara fick plats fem bokstäver på, inget mer.

Ja, Krazy blev tvungen att använda sig av den lilla lappen, fast det var tre saker hon var tvungen att köpa; två drycker och så nånting att baka med. Hur skulle hon göra? Hon tänkte. Och hon tänkte. Så gick hennes tankar till de där ryska gummorna som kunde gömma sig i varandra. Aha, tänkte Krazy. Och så fyllde hon den lilla lappen med fem bokstäver.

Hon hoppade på ett ben till Karro och gav henne pappersbiten. Och spretade stumt med tre fingrar, för att signalera hur många varor det gällde.

Krazy hade knappt hunnit hoppa tillbaka hem och pustande sätta sig på kökssoffan igen, förrän Karro kom tillbaka från affären och ställde upp tre varor på köksbordet. Precis de tre! Krazy gjorde tummen upp från soffan. Karro hade gjort skäl för sitt efternamn.

Frågan man nu ställer sig är: vad stod det på lappen?
Och vilka var de tre varorna?

En ledtråd finns i saga nr 1. Gå tillbaka dit ett tag innan du fortsätter här.

Klura ut en lösning och jämför med svaret som står härunder, klart som i en spegel:

lö rellåhenni mos löjm rellåhenni ted - klöjm dots ted
.

Decembersaga 4 – De varma spökena

.
Det händer ibland att Fantomen Den Vandrande Vålnaden beger sig ut på gatorna som en vanlig människa. Men det är förstås när han är vuxen. När han var liten var det framför allt de varma spökena han mindes.

Då var det att han hjälpte mamma över gatan med korgen. Hans mamma var kort men han tyckte hon var lång eftersom han själv var kort. Det är man ju när man är liten.

Men korgen var väldigt stor. Fyrkantig och platt var den. Och något vitt låg över. Ibland bar han den helt själv över gatan. Kånkade och kände sig stor. För den vägde.

Källarluktigt kändes det när de kommit över till andra sidan och mamma öppnat. Det svurrade och svirrade av maskiner som hon stoppade i och ur saker i. Hans jobb var väl mest att gnissla fram med rullvagnarna. Och att gå in till de varma spökena. För det fick man göra ibland.

Han stängde aldrig av maskinen när han gick in i rummet. Lät det blåsa så där varmt. Gick fram och åter mellan raderna av dem. De som hängde där i rad efter rad, några svängde lite. Helt vita och alldeles varma. Och så länge han var där, var det så världen var.

De varma spökena.

Han tyckte mycket om dem.
.

Decembersaga 3 - Idolsorti

.
Och den som ska röstas ut. Det får ni reda på efter reklamen.

Välkommen tillbaka. Ja en av er två ska bort. En av er. Vem. Blir det. Jag har fått kuvertet. Här finns svaret. Snart vet vi. Men först en reklampaus.

Välkommen tillbaka. Ja, nu. Gäller det. Vem av er. Ska bort. Vilka tankar har ni nu? Vad känner ni? Jag sprättar kuvertet. Som jag håller i. Nu läser jag. Och. Den som ska bort. Det är. Det ääääär ...

…

… Jag? Va? MITT namn? Vad menas? Jag är ju programledaren! Nej, vad gör ni! Släck inte kameran! Släck inte ka.
.

Decembersaga 2 - Pojken som förstod att allt var tre

.
Det var en gång en pojke. Vi kan kalla honom ”Jag”. Jag vet inte hur gammal Jag var när Jag förstod att allt var tre. Kanske tre år, förresten. Undrar om det inte var när Jag och familjen skulle till mormor. Som Jag först kom på det, menar jag. Efter Västerbron de där tre långa svängningarna till vänster --- pappa karusell --- mamma karusell --- och lilla barnet karusell. Jag sa dom högt alla tre.

Först sa Jag det för att det var roligt. Sen tröttnade Jag på leken men fortsatte att säga det för att mamma och pappa tyckte att det var roligt. Eller rättare sagt: för att de trodde att Jag tyckte det var roligt. Så Jag upprepade det som ett mantra varje gång. Därvid skapande munterhet och ävensom en liten fundering inne i mig … eh, inne i Jag.

Aha. Tänkte Jag. Det är så det är. Tre:

Pappa tåg, mamma buss, och barnet bil.
Pappa kniv, mamma gaffel, och barnet sked.
Pappa fyrkant, mamma cirkel, och barnet triangel.
Pappa häst, mamma ko, och barnet gris.
Pappa hund, mamma katt , och barnet råtta.

En favorit var
pappa sten, mamma sax, och barnet påse
eftersom pappa hette Sten
och mamma var hårfrisörska.
Jags upptäckt av det här med tre formligen kluckade i Jag då.

Och sen vidgades det i takt med att Jag blev större:

Pappa mc, mamma moppe, och barnet cykel.
Pappa substantiv, mamma adjektiv, och barnet verb.
Pappa blå, mamma gul, och barnet grön.
Pappa himmel, mamma jord, och barnet hav.
och en variant på det:
Pappa måne, mamma sol, och barnet jorden.

Det blev liksom mer klart och korvspad av universum på det sättet.
Mindre 3vande. Mer 3vligt. För Jag.

Och i takt med att Jag vidgades:

Pappa Bob Dylan, mamma John Lennon, och barnet Paul Simon.
Pappa piano, mamma tavla, och barnet dikt.
Pappa ilska, mamma älska, och barnet Jag.
Pappa tripp, mamma trapp och barnet trull.
Pappa snipp, mamma snapp, och barnet snut.

Och så är sagan slut.
.

Decembersaga 1 - Det var en gång

.
En gång när Anna och Kattis var små frågade de mig om sagor och då sa jag:

jag kan en saga
om en som fick aga
när han knyckte mjölk från en kalv
och nu är sagan halv

och inför allt fölke
han tappade mjölken
så mjölken rann ut
och nu är sagan slut

Men nu, när jag gått sta och blivit äldre än då, kanske jag har några fler sagor – med eller utan fjompighetsvarning – om jag bara tar ett lite djupare tag ner i säcken.

December får utvisa om det är så.
.