Lost in communication

Mr Nottberg arrives at Ware, near London. He is to stay with Mr Smith, of Wych Street. He telephones from a call-box.

- Hallo?
- Who is that speaking?
- Oh, I´m Nottberg.
- You´re not Berg? Well, I don´t know any Berg.
- My name is Nottberg.
- Yes, I heard you the first time.
- I was told to phone you when I arrived.
- Arrived at where?
- Yes. When I arrived at Ware. I´m here now at the station and I want to speak to Mr Smith.

- I´m not Smith. I´m Knott.
- Oh, you´re not Mr Smith? Will you please tell me your namn?
- Will Knott.
- Why not?
- Haven´t the foggiest. Just a family namn, you know. Had it all my life. I´m simply Knott.
- Not what?
- No, it´s not Watt. It´s Knott. Do you want to speak to Mr Smith?
- Yes, please.

- He doesn´t live here. He lives in Wych Street.
- Which street?
- Yes. You cant miss it. Just get out of the station and take the right turning.
- The right turning? How many turnings are there? Which street is the right one?
- Exactly. Wych Street is the right one.
- I don´t know. That´s why I´m asking you.

- Well, there are two right turnings.
- Oh, well, one will be enough … as long as it´s right.
- But they´re both right.
- Oh.
- Listen, will you? If you don´t take the first turning, the one that´s left will be right.
- Good. Then I´ll take the left turning.
- No, don´t do that. You must take the right one. Not the first right one, but the one that´s left.
- Ah, I see. Now that´s sorted out. Thank you for your time. Can I call you again if I can´t find it?
- Sorry, old chap. Can´t do. Going to have my phone permanently disconnected.
.

Filosofi med guldrova

Madde har fått sin Chris. Och fotbollen har fått sin kris.

Åtminstone herrfotbollen.

I kväll ställs vårt stolta herrlandslag i fotboll öga mot öga mot Färöarna i VM-kvalet. Ja, Färöarna. I fotboll. Man förstår den bävan di svenske känner inför uppgiften. Man förstår kaoset, domedagsprofetiorna i pressen, de skärrade spekulationerna om vem som ska spela var. Det blir en nagelbitare i kväll.

I målet? Vem ska stå? Förstamålvaken Andreas Isaksson är avstängd. Andremålvakten Kristoffer Nordfeldt är skadad. Eller om det var operation. Tredjemålvakten Pär Hansson ska stå. Så länge hans sambo inte föder. Bli inte förvånad om han plötsligt lämnar målet vid t ex en hörna för Färöarna, om han får ett sms att vattnet gått.

Mittbackar? Vilka? Andreas Granqvist-Jonas Olsson får ta skulden i pressen efter uddamålsförlusten borta mot Österrike. Hjälp, vilka andra finns? Har ni tips, messa Hamrén, helst asap, för matchen börjar ju i kväll.

Mittfältet? Vilka? Utöver Sebbe Larsson? Rasmus Elm har ont i magen. Anders Svensson har för länge sen passerat sin zenit som fotbollslirare, så han får nog spela. Kim Källström då? Nej, han är ju den ende mittfältare som kan slå en långpassning som går fram till en medspelare. Sånt går inte för sig. I ett svenskt landslag ska man kortpassa i sidled. Och när man tröttnat på det efter en kvart ska man tjonga upp bollen på vinst och förlust upp i luften nånstans. Fredrik Ljungberg då? Kalla in honom! Jaså, har han slutat.

Längst fram då? Vilka? Utöver Zlatan? Elmander är avstängd. Ola Toivonen har inte slagit en passning rätt på de senaste tre matcherna i landslaget, vilket möjligen även Hamrén noterat. Tipset är att Hamrén slänger in mittbacken Pontus ”Benknäckarn” Wernbloom här. Ungefär som att sätta in en kulstötare i längdhopp, om det fattas en längdhoppare.

Sådant är det självande läget inför matchen i kväll.

Själv har jag några tips. Först på kort sikt. Alltså matchen nu.
Ha Anders Svensson som en av mittbackarna.
Källström-Sebbe på mittfältet tillsammans med Albin Ekdal. Och Jimmy Durmaz. Både Ekdal och Durmaz har ju de tre egenskaperna att de är unga, modiga och urskickliga fotbollsspelare, vilket jag dock inte hoppas ska diskvalificera dem helt.
Hamréns svårighet att hitta någon på topp tillsammans med Zlatan är lite lätt svårbegriplig. Han står ju där mitt framför ögonen på oss. Alexander Kacaniklic heter han och är 22 år.

Och så ett tips på lång sikt. Skola in unga lovande killar i laget. Med unga menar jag unga. Österrikes David Alaba, som gjorde 1-0 på oss, debuterade i landslaget när han var 17 år.
Jag tror inte på att vi inte själva skulle ha lovande fotbollsspelare under 20 år.

Pia Sundhage tar nu ut Marija Banusic till Sveriges damlandslag i fotboll. Banusic är 17 år.
Om Marija säger Pia att hon är ”bra med boll, hittar lösningar, är tvåfotad, stor och stark, gör i stort sett mål hela tiden”. Låter nästan som om det är vad spelet går ut på.
Pia Sundhages filosofi är: man är inte landslagsspelare, man blir uttagen i landslaget.

I Erik Hamréns landslag är det svårt att komma in, men när man väl gjort det, i 29-årsåldern så där, stannar man till guldklockan.
.

Jag rymde aldrig med cirkusen

du som lämnade mig med fegheten kvar 

över min åttaåriga kind

som ett lejon i en bur går jag omkring i den människa jag blev

missilerna av frågor

varför fanns ingen kärlek mellan dig och mamma

varifrån kom rädslan jag hade för dig

vad gjorde vad hände vad fanns innan du försvann



vad i det du gjorde eller struntade i 

byggde mitt monster



den spända ytan om mig

artig, stillsam och blank

och under läste jag Mio tills jag satt på hans bänk

med äpplet av okrossad familj 

jag tog Fridolf i Fridolf och Selma

tog Dick van Dyke och Torsten Lilliecrona och Bill Cosby 

till slut nästan vem som helst som såg snäll ut



stoppade in dom i hålet för att fylla upp

som man packar snö med bara fötter 



vi dör in i livet vi inte ser

vita årsringar av tyst snö

andlösa gångtunnlar som ringlar ut i manegen och

lejonmullrar

clownens huve spricker å trapetsen nackknäckarhögt

gungar ut på pappas axlar
i morgon reser tältet i främmande land
.

I som i kikare

Die schönen blauen Donau ...

Det finns mycket av Donau nu. Och Elbe. Och Moldau. Det är regnrekord i Europa och floderna svämmar över sina bräddar.

I Tjeckien har 2 700 personer fått evakuerats undan vattenmassorna. Prags tunnelbana står under vatten och har stängts. Fem personer rapporteras ha dött till följd av översvämningar. 

I Tyskland är Bayern mest drabbat. I två städer, Passau och Rosenheim, råder katastroftillstånd. Översvämningarna är de värsta sedan 1501.

Från Österrike rapporteras 300 personer fått evakueras från sina hem och en person har omkommit.

I Schweiz, Slovakien och Ungern görs förberedelser för att möta översvämningar.

Samtidigt i en annan del av världen rapporteras om 1 000 pers döda i monsunregn. Nämligen i norra Pakistan. 

1 000 personer!

I Europa 5 + 1 = 6 döda i regnen. I Pakistan 1 000 döda i regnen.

Gissa vilket som får störst utrymme i massmedier?
Regnen i Europa får helsidor i tidningarna. Och tevereportage i Rapport. Regnen i Pakistan får på sin höjd en notis i tidningarna. Och nämns inte i Rapport.
Det är skillnad på folk och folk. Människovärdet minskar drastiskt med avståndet. Hur många döda i Pakistan ska till för att uppmärksammas i höjd med de 6 döda i Europa?

Vad ska vi tippa? En miljon människor kanske.

Vi håller kikaren omvänt i handen. Så att alla som är de andra ser jättesmå ut. Alla utom vi som är vi. Vi i i-världen. I den i-iga delen av världen.

Nä vi fortsätter ropa
om vattnet i Europa,
tycker oh yes
hela vår press, 
den unkna.

I Pakistan dör dom
ju fler, det gör dom,
men där i Pakistan
är man mera van
att drunkna.
.

Nya nationalsången

- Hej. Vi är ett ungt par som heter Madde och Chris och vi ska gifta oss på lördag.

Jo, så här. Vi tänkte du kunde sjunga den där sången för oss då. Du har ju skrivit en ny nationalsång, har vi hört. I alla fall uppdaterat den gamla. Kan du det? Det skulle vara jätteroligt för oss och hela kungafamiljen.

Nu var det en annan som tog luren.
- Ungafamiljen kallas vi numera, estellet för kungafamiljen. Det verkar inte så stelt och omodernt, tycker jag, jag menar vi.

Rösten lät lite storasystrig och hakbestämd. Men charmig.

- Hej, hördes en annan röst. Pappan här. Och på torsdag, i morrn alltså, är det lattjonaldagen. Då blir det att ta fram flaggorna. Vore klämmigt om du kunde sjunga den för oss då, frugan och mig. Skulle förgylla.
Och torsdag är ju två dagar före lördag. Så du kan ta ledigt på freda´n. Den gamla behövde verkligen uppdateras lite. Helt rätt. Dags att vända blad. Kan du det? Sjunga den på torsdag också? Det skulle vara väldigt trevligt för oss och hela ungafamiljen.

- Oj. Ja, jag tackar för den vänliga förfrågan. Och två dagar dessutom. Det kom lite plötsligt bara. Vet inte om jag har tid. Har ju tvättstugan och så ska jag piska mattor.

Men vet ni hur vi gör? Jag lägger helt enkelt ut den här igen, så kan ni göra som ni vill med den. Både torsdag och lördag. Den är lätt att sjunga. Precis samma text som i den gamla, utom tre rader bara.

Förresten kan den väl tas på fredag också? Fotbollslaget spelar ju VM-kval i Österrike då.

Ser fram emot att höra den tre dagar i rad:

Du gamla, du fria, du fjällhöga nord,
du tysta, du glädjerika sköna,
jag hälsar dig vänaste land uppå jord,
din sol, din himmel, dina ängder gröna!

Jag älskar dig, blågula, avlånga land,
som du älskar friheten på jorden
och räcker till jordklotets människor din hand.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
.

Requiem umbrae

det konstiga 

hotet utanför

dörren var borta

och han skulle

bara släta till

lite utanför

och snabbt tillbaka

när han

vände sig om



och bron!

så långt borta och

dörren tillbaka så liten nu!

hade han varit så länge?

trampade trampade

tillbaka

men gröt och mörker och bara

mindre och mindre och längre och

längre bort



det överväldigande

var väl inte

att han dog

utan att strängen till

honom själv gick av

och att det

bländande ljuset kom

fram som om det

alltid varit där

.

Meningen med livet

Den första juni stod jag under ett paraply i ösregn. Apropå förra blogginlägget.

Det var Stockholm Marathon och jag skulle heja fram. Regnet började med ett lätt strilande för att öka till ett forsande som övergick till hällregn.

Förbi mig sprang en ström människor. Unga, gamla, långa, korta, tunna, breda, tjejer, killar, svenska, italienska, finska, schweiziska. Med eleganta kliv, blytunga steg, studsande fram, vridande sig fram, krampaktigt hukande sig fram, stapplande fram med glasartad blick men fortfarande på benen. Långhåriga, flintskalliga, barbenta eller inte, med eller utan hörlurar.

Marathon Man stod det på en, som var klädd helt i rött. En sprang i djuröron och lång svans. På en löpande dam stod det ”Fyller 60 i dag”. Jag tyckte hon log i regnet när hon sprang förbi. 

Sextontusen hörde jag att de var. Och plask, plask från var och en av deras skor. Och i 4,2 mil innan befrielsen Vila & Upptorkning kom.

Hade de kul i dessa 42 kilometer? Kan det verkligen vara Guds mening att fara omkring på detta sätt? Meningen med livet, typ. Och i detta väder?

Torr och hemma bläddrade jag i boken ”Liftarens guide till galaxen” av Douglas Adams. Nej, där ljuger jag. Jag bläddrade inte, jag zappade på teveburken och hamnade på en kanal som sände en filminspelning av den boken.

Kul, tänkte jag, den gamla klassikern. Och slötittade en bit. Och så kom det. Frågan ”vad är meningen med livet?” Och jag kom ju ihåg vad svaret skulle bli. För de hade väl inte ändrat från boken? Nej, där kom det: ”Svaret är 42”.

Jag ryckte till. Var det verkligen möjligt? Svaret var 42. Och i hur många kilometer hade de sprungit runt stan i förmiddags?

Hade alltså meningen med livet sprungit förbi mig i dyblöt skepnad, där jag stod och fuskade under uppspänt paraply?

Är det för sent att anmäla sig till nästa lopp? Vilka djuröron klär jag i? Går det fortfarande att hyra en passande svans därtill? 
Med febrig hand famlade jag efter telefonen.
.