Janis i Kairo

Egypten är en av de äldsta civilisationerna. Man byggde t ex pyramider. 

I andanom hör jag nu invändningar från det där åttonde partiet: ”och vaddå ra, vi här i Sverige går väl också way back och har minsann också byggt saker och ting, så det så”.

Och det stämmer ju. Ungefär samtidigt byggde svenskarna knölpåkar och konverserade i sina grottor med ett ”urrk” och ibland med ett ”arrgh”. Så visst har vi också byggt. Och det där med påkar är ju inte helt obekant i det åttonde partiet.

Det perspektivet kan vara bra att ha med sig inför det som i dag händer i Egypten.

Välkommen direkt från Tahrirtorget vår sjungande reporter, Janis Joplin! 
 
Janis dök upp här på bloggen den 26 juni och sjöng om en bil som brann. I dag brinner det i Kairo, ja bildligt åtminstone, och Janis rapporterar nu. Som bara hon kan. På både engelska och svenska. Just listen.

oh lord won´t you buy me a Mursi defence
resultatgaranti när man valt president
han lova´ reformer men inget har hänt
oh lord won´t you buy me a Mursi defence

oh lord won´t you buy me a power to see
om dom menar ett skit med sin demokrati  
att avsätta krakarna slipper då vi
oh lord won´t you buy me a power to see

oh lord won´t you buy me a Mursi defence
mot att maktens berusning passerar en gräns
mot att strängarna går på de bågar som spänns
oh lord won´t you buy me a Mursi defence

Och där försvinner Janis Joplin ut i kulissen med ett glatt kraxande.

Svårt att säga hur det går än.
Man märker det med åren
att det tar sin lilla tid
att bygga en pyramid.

I Kairo slicker man nu såren
efter den arabiska våren.
.

Svanen som inte dog

Det är fjärde juli idag. Det kanske inte säger nåt. Men om man säger forth of July, javisst  ja: USAs nationaldag. Man måste säga det på amerikanska. 

Det är som sjuttonde maj. Det säger inte heller nånting. Förrän man norskar till det och säger syttonde maj.

Varför norrmännen firar just då vet jag inte, även om det bara är en googling bort. Kanske att de blev fria från Sverige den dagen?
Det gör jänkarna i alla fall. Fast från engelsmännen.

Just mot engelsmännen spelar Sverige just nu. I fotboll. Damlandslaget alltså. Som genrepar inför EM som börjar snart.

När jag satte på TVn stod det 1-0 till England. Hrmf, tänkte jag och tog en slurk från min tekopp. Då gjorde Göransson 1-1. Teet smakade nu bättre och jag satte ner koppen. Då gjorde Schelin 2-1 till Sverige.

Jag hade egentligen inte tänkt se matchen men nu måste jag sitta kvar. Jag för tydligen tur med mig. Jag vågade nu knappt titta bort från skärmen för då skulle säkert de elaka engelskorna kvittera.

Damfotboll? Inte herr, alltså? Skulle det vara nåt att titta på? Är inte tjejfotbollen underutvecklad jämfört med killfotbollen?

Jo, jag håller med. Tjejfotbollen är gravt underutvecklad. Det är så mycket fotbollstjejerna inte förstår, som killarna inte alls har nån svårighet att fatta.

För det första tror tjejerna att fotboll betyder att man ska sparka på en boll. Inget annat. De förstår inte, som killarna, att här gäller det att träffa motståndarnas ben. Företrädesvis när domaren vänder ryggen till. ”Smälla på” heter uttrycket. Grabbar, ni måste smälla på mera, hojtar kommentatorerna. Företrädesvis de manliga.
Att smälla på med dubbarna före är här en särskild finess, eftersom det ger värst skador. 
Men ingenting av detta förstår tjejerna, som fortfarande tycks tro att fotboll betyder fotboll.

Nu gör förresten Seger 3-1 till Sverige.

För det andra. En utvecklad sport som killarnas fotboll har identifierat att människokroppen inte bara har ben utan även armar. Med dessa ska man hela tiden dra i motståndarnas tröjor, för att hindra dem från att spela. Om domaren ser, ska man använda dem till att slå ut med. Jag? Jag har väl inte gjort något?
Tjejerna då? De använder inte armarna över huvud taget. De hänger bara utmed kroppen eller svänger lite när de springer. Inte ens en armbåge i mellangärdet. Det ser jättekonstigt ut.

Och nu gör förresten Schelin 4-1 till Sverige.

För det tredje. Och det värsta. Det som verkligen visar vilken underutvecklad sport tjejfotboll är. Om en tjejanfallare är i straffområdet och förlorar bollen försöker hon bara ta tillbaka bollen eller springa tillbaka. Löjligt! 
Killanfallaren i samma situation, han faller. STRAFF, DOMARN! STRAFF! Det räcker om nån av motståndarna snuddar vid honom inom straffområdet.
Operation Döende svanen finns som en ryggmärgsreflex hos många inom herrfotbollen. Området är sorgligt eftersatt inom tjejfotbollen.

Nu får Sjögran ett läge och skjuter, men tätt över, så det blir bara 4-1 till Sverige. Och hon kastade sig inte ens och skrek straff.

Tjejerna har mycket att lära av killarna.
.

Att hejda Heidenstam

Däruppe gick han nu i sakta mak. Bland molnen. Zeus Molnskockaren.

Och runt en molnkrök stötte han ihop med skock-rookien, den unge, vad-han-nu-heter.

- Snö! ropade rookien.
- Eh?
- USA begär snö från Ryssland, tjiefen. Inte så mycket, men i alla fall. Och nu! Av alla tider. Jag har det både från Washington och Moskva. Konstigt, men okej för mej. Så nu ska jag-
- Du läser av fel. Ha inte så bråttom. Det är ”Snowden” det gäller. Inte din avdelning. Inte ens väder. Glöm det bara.

Och rookien såg generad ut och dröp av. Det är lätt att drypa av uppe i molnen. Det är liksom bara att knäa till lite, så sjunker man ner och försvinner ur åsyn. Är ofta praktiskt.

Hrmf, tänkte Zeus Molnskockaren. Tur att jag hann avstyra det där. Tror inte Central Park skulle ha gjort sig i ett halvmeter snötäcke just nu. De är lite för hastiga av sig, de här rookisarna. Och ”tjiefen”, vad var det för tilltal? 
Det var ju det jag sa, vi skulle aldrig ha anlitat Manpower. Men är det semestertider så är det.

Han har stor personalkår där uppe, Zeus. Vilket ju framgår av inläggen den 4 december 2012 och den 11 maj 2011. Det är ändå vädret runt en hel planet som ska rattas. Och personalomsättning slipper han ju, som tur är. Att flytta till Mars eller Venus blir inte riktigt av för de anställda. 
Semester däremot, det beviljar han ofta i sin stora allvishet. Minst en gång vart trehundrade år.  

I sin morgonrond hade han kommit fram till en dörr med stora snirkliga bokstäver. Sol & Regn, knacka försiktigt, stod det. Zeus gjorde så.

På väggen därinne hängde ett jättestort paraply. Eller om det var ett parasoll.
Solveig och Rainman satt böjda över ett schackbräde.

- Fortsätt ni, sa han - och de tittade inte ens upp. Ni har varit ovanligt ojämna i juni, ni två. Där i början, under Stockholm Marathon, vad gjorde du då, Solan?
- Jag vet, sa Solveig. En liten miss där. Brukar ha övertaget den dagen. Men Rainis gjorde en rockad bland molnen som jag felbedömde. Hoppas inte löparna blev för blöta. Men därefter har jag spelat bättre och det har varit varm-  
-  Åja, sa Rainman. Jag har hela tiden kommit tillbaka. Det har böljat. Torrt. Blött. Torrt. Blött. Och i södra Bayern det blötaste sedan 1501! Det rekordet är jag rätt stolt över. 

- Men, genmälde Zeus och hytte skockande med sitt pekfinger, så här skulle det ju inte vara. Sången från Görans Penna sa ju att ”juni är väl mer än maj månaden som du bli brun i”. Hur många soleksem i Sverige har vi skapat i juni, tror ni, fortsatte han besviket. Nada!
- Ha, kom nu ett tjut från Solveig, som just offrat e-bonden. Titta! Det där håller Rainis i ett järngrepp, sa hon med ett stort leende.

Och minsann. Genom en liten reva i molnen såg Zeus hur hela Sverige nu badade i sol! 
Härligt, tänkte Zeus och gick ut igen. Bådar gott inför juli som nu står för dörren.

Och där stod plötsligt rookien igen, den unge, vad-han-nu-hette.
- Tjiefen, tjiefen, jag har hört nåt från Sverige, som jag kan agera på! ”Fall julisnö och susa djupa mo”. Och så försvann han i ett moln.

”Fall julesnö …”, men det är ju Heidenstam, tänkte Zeus. Kan rookien sånt? Impressing. Det var ju det jag sa, vi ska anlita Manpower mer. Och ”tjiefen” låter ju bara lite mysigt egentligen.

Men få se, vad hade han sagt? Julisnö? Julisnö? Med i? Stoppa honom …

Däruppe sprang han nu som en galning. Bland molnen. Zeus Molnskockaren.
.

Mercedes-Benz

o lord won´t you burn me a Mercedes-Benz
the streets are on fire, the smoke´s high and dense                       
they notice my voice only when it´s immense
so lord won´t you burn me a Mercedes-Benz

o lord won´t you earn me a Mercedes-Benz
we´re toiling in silence for nickels and pence                      
in this closed down suburb society ends
so lord won´t you earn me a Mercedes-Benz

o lord won´t you burn me a Mercedes-Benz
the media keeps asking how can this make sense?                     
it´s a cry to high heaven, it´s the poor´s self defence
so lord won´t you burn me a Mercedes-Benz
.

Midsommar

jag hade
stämt möte med

min ungdom minns jag



längst in på den lövade logen

stod officianterna

Lamma-Jons som var

städslad som bryggare

Knis-Karl från Rättvik eller Leksand

och så Gudmund Gudmundsson

alla komna

från slätterna kring Siljan

med musiken och snuset i samma ficka

majstångsresning i Åkersbodarna

och det här var på kvällen

när dom tre gjorde knätofs till klövar av hin 

och med stråkarna sina stack hets i varandra och

stomptjöt dom dansande in

dom som vågat 

får jag lov

och fått ja

och nu svängde sig segrande runt med en 

fjälla och allt var ett jättelikt nu i ett

dunk och ett dunkel av svindel och knottrande kjol

och jag 

jag stod kvar

tonårstunn och tittade

genom dom darrande löven

med mitt svarta troll 

av ynkedom
i magen

och medan 

Lamma-Jons, Knis-Karl och Gudmund Gudmundsson 

rev ner stjärnorna med sitt glödande glid 

gick den barmhärtiga

midsommarnatten ut i gräset med mig och 

la mig till sitt
bröst av glömska och gråt och dröm
.

Bloomsday

Det är Bloomsday i dag.

Då vandrar Dublinbor samma sträcka som Leopold Bloom gjorde 1904 i romanen Ulysses. Boken kom ut 1922 och handlar om två personers liv en dag i Dublin.

Den 16 juni 1954 beslöt några entusiaster att gå i Blooms fotspår på 50-årsdagen. Och sedan har det fortsatt varje år. Romanen är detaljerad och man vet exakt vart Bloom gick och vad han åt och drack denna dag. Resor och vandringar anordnas och på de ställen han gick kan man få Bloom-menyer och det finns Bloom-prylar överallt i Dublin denna dag.

Dublin-sonen James Joyce är stor i Dublin. Annat var det då han levde. Han gick i landsflykt i unga år, skrev ”Ulysses” utomlands och hade oerhörda svårigheter att få den publicerad. Förläggarna vågade inte, boken var skandalomsusad som alla frispråkiga verk och först på hans 40-årsdag 1922 gick den i tryck. Och folk fick läsa den i smyg. 

Jag har inte läst den, mer än i stycken. Inte ens i smyg. När jag gick i gymnasiet minns jag att vi frågade vår engelskalärare Uddbom vilken som var den största romanen på 1900-talet. Han sa direkt Ulysses av James Joyce. Det är den som påverkat flest författare, listan är lång på stora författare som erkänner det. Men det tog lång tid för Irland att knäböja för James Joyce. Han dog 1941, alltså tretton år före den första ”Bloomsday”, som idag är en nationell festdag i Dublin. 
Men han ler nog lite i sin hatt i dag där han står nonchalant stödd på promenadkäppen mitt i hemstaden.

Har vi ingenting liknande i Sverige?

”Det var en afton i början av april”, nja, det står inget om vilken dag eller år och Strindbergs Röda Rummet kanske inte kan matcha i dragningskraft.

Pippi Långstrump då? Vet vi när hon först kom vandrande med en prickig häst på huvudet till Villa Villekulla?

Nä, det är nog Vasaloppet vi främst kan peka på med av stolthet darrande finger. Om du skulle träffa någon irländare i grön hatt på en lokal nån gång. 

Och om du tillägger att det första Vasaloppet kördes 1922, samma år Ulysses kom ut, ja då kan du ha en vän för livet.

Du kanske till och med får bjuda honom på blåbärssoppa. 
.

Skolbön

jag j- 

agades av 

lärare som elev 



och jag j- 

agades av 

elever som lärare 



av e- 

lever som lärare 

j- 

agades jag 



om den bru- 

tala sann- 

ingen ska fram 



och denna pin- 

samma sak 

kan jag för- 

mod- 

ligen inte b- 

ära 

in- 

om mig 

längre i t- 

ystnad 



utan att åt- 

min- 

stone kl- 

yva upp 

den så h- 

är till 

en fras- 

ande b- 

rasa för sk- 

ammen
.