Svartvinbärssaft revisited

Jo, vi höll ju på och pratade om svartvinbärssaft, innan Harald Ohly med son kom och avbröt oss.

Svartvinbärssaften fanns i skafferiet på landet. Blev man törstig gick man dit. Jag har nåt minne av att det var någon fällning i den, så man fick vänta lite innan man drack. Mormor var det som hade gjort den. Hon plockade bären från buskarna i trädgården. Och sen syltade och saftade hon.

Jag plockade ofta bär i trädgården, men saftade dem direkt i munnen. Röda vinbär blev det, för det var de som smakade bra som de var på busken. Aldrig svarta. Hur kunde svarta vinbär som smakade så beskt bli så överlägset gott som saft?

Varför aldrig RÖD vinbärssaft? Åt vi de röda så fort att inte ens mormor hann dit för att safta? Mormor som hade i blodet att man skulle ta vara på allt. Och det var hon bra på.

Jag är uppfödd på svartvinbärssaft och brunt dalmål och klyvd ved som luktar gott och badminton på myggkvällar och Bröderna Cartwright på Rolfs TV och en tunn strimma sol att längta till.
.

En annan Wilson

Jag såg en lyrikbok på en marknad här i London. Slog upp den allra första dikten och hajade till. Den var ju enormt bra! En sån där självklar, en femetta.

Den gick så här.

If I can write before I die
one line of purest poetry
or crystallize for all to share
a thought unique, a moment rare
within one sentence, clear and plain
then I shall not have lived in vain.

Jag vände på boken. Mary Wilson hette hon. Never heard of. Men dikten måtte ha några år på nacken, när den rimmar "die" på "poetry". Skulle jag köpa boken? Nej, inte för en dikt. Jag fotade av den i stället med telefonen. Läste den igen. Vad bra den var. Borde finnas på svenska också. Och då sattes tanken igång förstås. Jag skulle försöka översätta den.

Samma form? Bara sex rader, och rimmad parvis? Ja, absolut.

Slutorden "in vain" måste behållas, det är en bärande vägg i dikten. Och det finns bara ett svenskt ord för detta. Så diktens sista ord måste vara "förgäves".

Med detta som utgångspunkter började jag knåda. Någon direktöversättning ord för ord funkar inte förstås. Tricket i knådningen är att a) behålla andemeningen samtidigt som b) lättheten att läsa dikten bibehålls.

Både a och b måste knådas samtidigt, från början lite stora och otmpliga, sedan bearbetade mindre och mindre, likson spänstigare för varje utkavling. Biten där får omformas lite, biten där klippas av, ok så länge både a och b finns kvar under mina händer.

Hur man arbetar med en sån här deg och hur länge, det är svårt att beskriva exakt, till slut lyfter sig händerna själva från bakbordet/skrivbordet. Färdig.

Så här blev det.

Om jag kan skriva en rad poesi
med en enda droppe skönhet i
någonting sant och rent och klart
som är superenkelt och underbart
då är de dagar som genomleves
av denne diktare inte förgäves.

Så det blev ingen översättning. Sånt går inte. Men det blev en annan Wilson.

Och Mary själv hade nog blivit mäkta imponerad, om hon fått tillfälle att läsa detta ovan.
Tänk, att fotografera med telefonen! What is the world coming to?
.

Kurre & Åsa gör en groda

- Varför var det konstigt i förra-

- inlägget? Det blev så liten och stor text!

Jag snodde runt. Hade inte ens hört dem den här gången. 

Kurre? Åsa? När damp ni ner?

De två små figurerna stod där på tangentbordet, som om de hade vuxit upp ur tangenterna. Kurre ur K:et. Åsa ur Å:et.

Kurre: Alldeles-

Åsa: nyssens

K:  Det gick knappt att läsa-

Å: det. Vad hände egentligen?

Inlägget? Jo, jag skriver på en padda just nu

Å: Blir det olika stil då? När-

K: man skriver på en padda?

Nä, men det här är en gammal  padda. Det är därför.

K: Ja, det är kanske för-

Å: att den är lite vårtig.

K:  Kan du inte testa med en ung-

Å: groda som är lite slät och fin?

Nej det kan jag nog inte. Får fortsätta ett tag med min vårtiga gamla padda.

Å: Hjälp, då skriver du på den, när du-

K: skriver det här också!  Då blir vi också-

Å: både små-

K: och konstiga!

Och Kurre och Åsa tittade nu med uppspärrade ögon på inlägget de fanns i. Hjälp! Skulle de bli större? Skulle de bli mindre? Och när de såg att själva inlägget blev mindre och mindre, tog de ett långt språng rakt in i  bloggpennan igen och hann precis innan inlägget helt enkelt tog slut.

Sommarhaiku

Jag brukar aldrig (nästan) skriva haikudikter.

Men så såg jag Irene Räisänens uppmaning 

att skriva en haikudikt men please utan alla 

de där vanliga sommarorden.

Så då var jag tvungen att göra det.

Så här.

SOMMARHAIKU

koltrasten på gårn

doar i refrängen på

Zelmerlöws Heroes

.

Svartvinbärssaft

Saft för mig förr var alltid svartvinbärssaft, inte apelsinsaft eller nåt, eller snarare var det svartvinbärssaft på landet och apelsinsaft i stan. Apelsinsaften var gul och stickig och fanns i knubbiga flaskor. Apelsinflaskan skulle man stoppa ner i en korg tillsammans med en filt som faktiskt också var stickig.

Sen skulle man gå ut och utnyttja att det var sommar och sol och att man var barn.

Där Stora Skogen började skulle man bre ut filten. Stora Skogen hette det för att den var obetydligt större än Lilla Skogen som låg alldeles bredvid. Stora Skogen försvann sen, höggs ner för att det skulle bli en kyrka där istället, som jag konfades i. Jag hade Harald Ohly som konfapräst i den där kyrkan som restes på marken av Stora Skogen där jag hade min stickiga picknick.

Harald Ohly var av den stränga och gammeltestamentliga sorten. Psalmverser har skrivits för att man ska lära sig dem utantill, varför har de annars skrivits? Jag kan tänka mig en scen därhemma hos honom.

Och så ska du ha noga klart för dig, min gode Lars, att det krav jag ställer på dig är att du går i mina fotspår och blir komminister som jag!
Men sonen lyssnade lite slarvigt och blev kommunist.

Och i morrn byter vi sommarmånad. Juni lämnar plats för juli som Stora Skogen för kyrkan. Ulf Lundell har nån gång sagt att han brukar kalla juni, juli, augusti för fredag, lördag, söndag. Varför inte? Fredig/juni har man ju ledigt utom i början, lördag/juli är det hur ledigt som helst  och söndag/augusti är ju ledigt fast mest i början för på slutet slinker tankarna iväg till måndagen/hösten.

Svartvinbärssaften tappade jag visst bort här, ser jag. Får väl återkomma om den på lördag.

.

Pragkvitto 6

Ovoce-Zelenina
Vitezna 534

den 7 juni kl 20:32
SB natural 0,5 l, kr 15,00
Ehrmann Grand Desser, kr 22,90
Ovoce & zelenina, kr 144,00
SOUCET: kr 182,00

Så lyder det sjätte och sista kvittot. Vad är nu det här? Ingen luddag och definitivt ingen lunch. På tiden kan det vara middag möjligen. Men vad är det för mat? Ser inte ens ut som  nån restaurang.

Javisst ja, det är ju det där! Den stora pulsådern för att överleva i Prag. Den lilla koreanska kvartersbutiken på Vitezna, till vänster om man kommer från Ujezd, vilket man ofta gör. Först ser det ut som en lagerlokal bara, med nästan jordstampat golv.

Direkt till vänster hallon, blåbär, jordgubbar. Och sen potatis, tomater, sallad, svamp, bananer, apelsiner och ananas. Och en massa annan frukt och grönt som jag knappt vet vad det heter. Allt fräscht, några tanter och farbröder som kilar runt och plockar fram och bort och håller snyggt.

Vatten och även starkare drycker än så. Och mycket är också i lösvikt. Ja, inte vattnet kanske. Det var nog det som fanns i den där halvlitern SB natural.

Längre in är det en lokal till, på tvären, ser mer ut som en vanlig livsmedelslokal, det jordstampade golvet är borta, konserver och kylvaror och bröd och sånt. Mycket och välsorterat på liten yta. Härifrån - och ertappandets rodnad på mina kinder - kommer nog den obehövliga men goda Grand dessert, med choklad och grädde. Proppfull med uppbyggliga vitaminer.

Tjackade upp mig för totalt 182 tjeckiska, sålunda. Inte ens 60 svenska. Man blir inte ruinerad i Prag.

Det där för 144 tjeckiska vet jag inte riktigt, jag var ju där flera gånger. Frukt & grönt? Nån baguette med god fyllning? Vet inte. Någon glass ser jag i alla fall inte på kvittot. För det vet jag vad det heter på tjeckiska. Smrzlina. Smaka på det ordet bara. Tjeckiskan är full av vackra ord. Ta ett vanligt ord som vårt kassa. På tjeckiska pokladna. Ungefär 3000 gånger vackrare än det svenska ordet.

Smrzlina utgör god tungövning, både när man äter den och uttalar den. Sex konsonanter i följd (z blir ju ts). Här slås det faktiskt av ett svenskt ord som har sju: punschskvätt. Fast det är ju lite fusk, det är två ord ihopkopplade. Och inte mycket till tungvrickare heller. Vi svenskar får ta till ramsor för sånt. Sax laskar i en laxask.

Hade de nån lax i den lilla koreanska kvartersbutiken? Minns inte, men det skulle de säkert kunna ordna fram i så fall. Med punschskvätt till, om så vore. Det var nog bara att fråga killen i deras pokladna. 

.

Pragkvitto 5

Jaha. Fyra kvitton upptagna ur glömskans plastpåse, vecken upprasslade och utslätade i bloggen, minnet memorerat och ihågkommet och pappersbiten riven och kastad. Och två kvitton kvar längst ner i påsen. Två? Bara två? Men gången jag var på Strahov då? Och fiket Breakfast? Och den där glasserian där det förut var massage av trötta Pragfötter?

Lugn, de minnena finns ju ändå kvar. De här två därnere i påsen kan vara sånt som håller på att sjunka in i glömskan.

Du har rätt. Jag skyndar mig lyfta upp det näst sista kvittot. Slätar ut det fint mot datorglaset och läser.

Green Factory
Narodni 18
9 juni kl 18:34
1x Caesar kure velky, kr 119,00
1 x Toma, kr 19,00
CELKEM, kr 138,00
tesime se na Vasi dalsi navstevu ...
Salad your life

Just det. En man lever inte av kött allena. Den här låg nästan vägg i vägg med Statyrestaurangen. Otroligt fräsch när man kom in. Inte jag alltså, utan restaurangen. Man gjorde beställningen längst till höger där. En Caesarsallad tack. De gjorde i ordning den medan man stod där och storögt tittade. Först alla fräscha ingredienser ihop, sen en knivvagga eller vad man ska kalla det, som de skar ihop allting med. Efter knivvaggans effektiva dans över salladen, hälldes det hela ner i en rund plasttallrik och sen caesardressing över och sen ihopblandningen och allt klart.

Betalningen gjorde man längst till vänster där.

De kunde serva hur många som helst nästan. En armé av käcka tjecker med knivvaggor, plasttallrikar och dressingblandningar och en som tog betalt. Kön av hungriga betades av snabbt. Och maten smakade gudomligt. Den här gången slog jag till med en flaska vatten också. Allt till det facila priset av 138 tjeckiska eller drygt 40 svenska. En god och mättande och nyttig middag för 40 riksdaler. Ja, vad ska man säga? Sallad är livet.

Eller tesime se na Vasi dalsi navstevu, som det heter på tjeckiska. För jag antar att det är det som det betyder det där sista. Om det inte är nåt annat de passat på att trycka där. Det kan ju också vara ”och glöm nu inte att ge lite dricks till personalen också, för det hajaru väl att de inte kan leva på de här låga priserna”.

Men de kanske har billiga hyror i det här landet som kompenserar.

En annan kväll minns jag att min middag bestod av en enda korv som jag köpte längre bort på Narodnigatan i en vanlig korvmoj. Men korven var typ en halvmeter lång. Och smakade nåt så otroligt gott. Och kvällen var ljum och jag hade en nyskriven dikt i fickan. Är det kvittot därifrån som ligger kvar i påsen, tro?

.