Nationalsången med rätt text

En stämningsfull nationalsång på Skansen den 6 juni. Intro med Janne Schaffer med sprakande röd gitarr. Underbart! 

Nu vill jag ju inte komma och dissa nåt så här i efterhand, men de missade ju lite i sången. Sjöng helt enkelt fel text på de första tre raderna i andra versen. Men det är ju förlåtligt, de kanske helt enkelt glömde bort att jag hjälpte Richard Dybeck med de där tre raderna, så att de ligger rätt i munnen. Och hjärnan. Och hjärtat. Det är ju så mycket info överallt. Jag förlåter dem.

Men för att det inte ska upprepas nästa gång det ska du-gamla-du-fria-sjungas, t ex i fotbolls-EM i Paris, så får ni här Nationalsången med dess rätta text. Passar bra till röd gitarr också.

Du gamla, du fria, du fjällhöga nord,
du tysta, du glädjerika sköna.
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
din sol, din himmel, dina ängder gröna,
din sol, din himmel, dina ängder gröna.

Jag älskar dig, blågula avlånga land
som du älskar friheten på jorden
och räcker åt jordklotets människor din hand.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!

.

Äta fågelmat? Kittlar dödsskönt i kistan!

Nu är verkligen säsongen inne. Inte för grillning, menar. Jag tänker på jordgubbarna. Äter själv mycket av dem nuförtiden. Så var det inte förr. Alltså när jag var en tvärhand hög.

I trädgården på landet hade vi jordgubbar. De var alltid liksom mosiga och ätna på av fåglar. Mormor satte upp såna där plastskydd, långa band som las över över fårorna i jordgubbslandet. Skulle blänka när de gungade i vinden och skrämma bort fåglarna. Det funkade dåligt. De kom ändå. Kraxade antagligen till varann: grabbar å tjejer, nu har mormor lagt på platsskydden på jordgubbslandet, så dom börjar nog bli mogna nu, vi drar dit och krubbar lite.

När dom kom flygande, schasade jag inte bort dom. Det var dom som schasade bort mig. Dom var stora som hus. Det var kråkor mest. Eller om det var skator. Vilketdera som är störst.

Vi köpte inga jordgubbar i Noret. Varför skulle vi det? Vi hade ju själva. Som efterrätt oftast, blev det. Skulle ätas i runda tallrikar med mjölk till. Där simmade de i det vita, de mörkröda saggiga fågelbitna bären. Det som var mosigt och ankommet och fågelätet var väl bortskuret innan av mormor, men inte allt sånt förstås, då skulle det ju inte bli nåt kvar.

Så var jordgubbar för mig förr i ti´n.

En himmelsvid skillnad mot i vuxen ålder, då man bara går in i en affär eller till ett torg och helt enkelt köper sig en kartong gubbar, eftersom man som tur är inte äger något jordgubbsland. Plötsligt blir det läbbiga ljuvligt. Som bär nedsinglade från himlen.
För att inte tala om nu när jag bor i Varberg. Himlen får en extra himmel över sig då. Inget behöver kastas eller skäras bort, mjölk behövs inte, och inte socker. Hur kan något vara så gott? Ja, de är väl härifrån, gubbarna, gissar jag. Lokalodlade.

Jag ser mig själv en tvärhand hög i mormors kök på landet. Hon var så glad när hon serverade de där gubbarna. Kom ju från egna trädgården. Och det mesta fågelätna var ju bortskuret, ja en del i alla fall. Och jag ba ”Äta fågelmat?” Och hon ba ”Visst, kittlar dödsskönt i kistan”. Nä, jag tyckte ju om min mormor. Så jag sa nog inget, bara rös och åt upp sörjan.

Mormor åt förstås och tyckte det var gott. Men så var hon av en annan beskaffenhet än jag. Strömming t ex. Jag benade och benade, la upp de små nålarna i en ring runt tallriken innan jag vågade mig på att äta. Mormor, hon stoppade in fisken hel i munnen och liksom drog ut ett skelett. Typ.

Av en annan människobeskaffenhet än jag, helt klart. Jag tror inte ens hon var livrädd för igelkotten, som jag var när jag gick ut till komposten för att tömma slaskhinken.  

.

   

En dag när jag kände mig kall

tidens vingar vad ni viner

solen sjunker med ett plupp
snark och sen så går den upp
en gul sekund för oss och skiner

tiden svingar svisch förbi
och suger oss mot hålet
det dunkla ändamålet
med all vad vi står i

där valsar värsta snubben
tick tack på klyvarkubben
här kutar kutiga gubben
zick zack på samma kubbe

vart än du pekar finger åt
är det håll jag springer åt

hur jag än må möda mig
så ska du bödel döda mig
däruppe glimmar bilan
ett hugg från sista vilan

- - -

Så skrev jag för länge sen
en dag när jag kände mig kall.
Patetiskt? Tja. Än sen?
Det rimmade i alla fall.

.

Kulan i luften

Vi slog Wales med 3-0.

Ja, ”slog” låter lite brutalt. Det heter bara så i fotboll. Vi vann, kanske man kan säga helt enkelt. Med 3-0. Och ”vi”, ja det heter ju så, just jag deltog väl mer passivt framför teven. Men det svenska laget på planen sprang och sparkade på ett osedvanligt bra sätt denna dag. Inte bara Zlatan var magnifik.

Vi började inte första halvlek som vi brukar med att vara jätterädda för bollen, med en fortsättning i andra halvlek där rädslan visar sig vara välmotiverad eftersom vi blir av med bollen så fort vi får den och då blir vi jättearga och fäller motståndarna och då blåser domarn och då protesterar vi osv.

I stället anföll vi glatt, passade till svenskar och sköt på walesarnas mål när chansen dök upp. Märkligt. Verkar som om någon sagt till laget innan matchen började, att den där bollen ni ser där, den e inge farlig och spelets idé är att ni ska sparka den mellan stolparna i motståndarmålet.

För så gjorde vi. Tre gånger. I detta sista genrep inför EM i fotboll om någon vecka.

Det ligger förstås i farans riktning att tankar flyger iväg till det där heta VM:et där vi grävde brons i USA och hyllningarna aldrig ville ta slut i Rålambshovsparken. Dock: hold your horses. Många tuvor finns. Skador om inte annat.

Och Isaksson fick ju gå ut skadad! Hur ska han kunna ersättas, om det var nåt allvarligt? Målet har ju alltid vaktats av Andreas Isaksson. Man har inte hört talas om nån annan landslagsmålvakt de senaste 38 åren. Det finns nog ingen. Varför spela målvakt? Det gör ju Isak.   

Det lossnade på alla håll
när Emil Forsberg gjort 1-0.

Passningarna satt som lim
på Olsson, Sebbe, Berg och Kim.

Medan walesarna de stackarna
alltid fastnade på backarna.

Alla offsidefällor dom gick i!
Tack, Granqvist och Lewicki!

Publiken vällustigt njöt i vrål
när Mikael Lustig sköt i mål.

Sen kasta´rom konfetti!
3-0 av John Guidetti!

Vi har ett lovande team, jovisst,
med spets i Ibrahimovic.

Nu börjar säkert många yra
om 1994.

Men glöm en repris på Rålis.
Vi fick ju en skadad målis.

.

Forever Taube

Tja, det har väl varit lite upp och ner med fina vädret i maj. Och så här, alldeles innan juni kommer, kan man precis hinna med en regndans, fast tvärtom, en solsång. Och då får man helt fräckt låna Evert Taubes Maj på Malö.

Den som går så här:

Maj på Malö, vackra Maj,
dig vill alla böljor smeka
när du kommer i din eka
och förtöjer den på svaj.

Hoppar i land, smidig och grann,
blåögd och brun med små, små fjun,
på ejderdun vilar du i mina drömmar,
flickan från Malö strömmar.

En hel månad Maj således som rodde i land detta örhänge från Evert.

Och för Evert Taube: samma melodi, men om juni, och klädd i text från undertecknad bloggare:

Juni är väl mer än maj
månaden som du bli brun i.
Solen går så bra till juni,
som vaniljsås till en paj.

Blommor i fång, löva en stång,
gräslök och sill, med något till.
Och om du vill, ser du den där bort i gläntan,
sommarens hela förväntan.

.

Gräslig syntax

Gräs är då verkligen någonting som vi i all synnerhet mot slutet av månaden nog lite till mans inte har någon sån där direkt större anledning att påstå att vi har pengar som.

.

Varberg årets stadskärna

Varberg har blivit utsedd till Årets Stadskärna i Sverige.

Man frågar sig förstås: vad kan nu det bero på?

Kan det vara det, att när man är ute och går i stan så ser man inte höga fula hus omkring sig, man ser låga, snygga. Ofta av trä eller ljust gult tegel. Eller ljust blått.

Eller om det är för shoppingen. Att när man är ute för att shoppa så finns här inte ett jättelikt inneköpcentrum med hela stans utbud på elva våningar som nås via många långa trånga rulltrappor. Utan det är småaffärer överallt i stan, för kläder, skor, väskor, data, bokhandel, leksaker, frukt, cyklar, smycken, tyger, you name it. Och skrivvänliga fik. Som Veras Café på Bäckgatan och Kassetten på Torggatan och Träslövs på Kyrkogatan.

Eller torget, där hela stan minglar onsdagar och lördagar bland stånd med kläder, hantverk, tavlor, blommor, ost, frukter och bär. Framför allt hallonen och jordgubbarna från trakten lämpar sig särskilt väl för att ha i påse och stoppa i mun när man går runt.

Eller för att det är gratis bilparkering varje dag i stan.

Eller om det är det, att stadskärnan flankeras i öster av kulturhuset Komedianten med bibliotek, forskningssalar och samtalsfik för nya och gamla svenskar. Och i väster av strandpromenaden som man kan spatsera mellan Kallbadhuset (från 1903) och Kurorten (1811) med Fästningen (1200-talet) till vänster om sig och det brusande havet till höger.

Eller om det är för den levande stadsbilden av folk i alla åldrar som cyklar eller flanerar över kullerstensgatorna i stadskärnan.

Eller vad det nu beror på. Inte vet jag.

.