Djurdikt 20 - om katten

.
katten är en katt
som tycker om att balansera
på högt och vasst
som plank och staket och kanten på soptunnor
men det finns det ingen tid till
på dagen
då den gröna katten med rutiga ögon
visar sin tungspets och
rullar ihop sig i sig själv
på dagen när
spinnandet ställer fram fisk och mjölk
på lagomt håll från ögonlocken

men på natten
när annan hunger glittrar
går hon omöjligt ut på fläckiga soptunnelock
och uppfräst på rostiga kanter av omöjlighet
öser hon klös
mot det tunga och tomma därute
samman med de andra
balansörerna

då äter hon sin fruktan
och staden blir brandgul av sång
.

Djurdikt 19 - om orangutangen

.
orangutangens brorsa
dricker mjölk ur näven
från ett ämbar i Borneo
trutar ut underläppen
sörplar högt i solen

han förstår inget
han vilar i gräset med mjölk-
tunga ögon
förstår ingenting
kung över hela magen

solen silar genom sömniga lianer
ett ögonklipp och flugan flyr -

föga vet den bruna orangutangen
han vet att mamma ligger strax intill
.

Djurdikt 18 - om en larv

.
även larven på marken
har mycket att erinra
om det olösliga i sitt liv
så jag
lyfte upp honom lite
närmre för att höra

krälandet för mat! allt bestyrande! som en mur!
det inrutade överallt! var är kickarna? de nya vidderna?
det hopplösa rumsterandet i detta liv! meningen?
monotonin i allt!

men själv skulle jag med bussen
och var ändå inte någon
Gud
så jag satte ner honom igen
ytterligt försiktigt
på ett annat blad
.

Djurdikt 17 - om Dolly

.
komik i går:
får får får?
nej, lamm

tragik i dag:
får får får?
nej, Dolly

och i stället
för får får
Dolly Dolly

Dolly för Dolly för Dolly

fåret
slutligen
produktutäcklat
.

Djurdikt 16 - om ligern

.
nånstans på vägarna norrut
stod radion på
ett avgrundsvrål
och så en reporterröst
som viskade om tigern
hur väldigt lik den är
lejonet till storleken
ett skelett av den ena
kan lätt tas för den andra
och det finns till och med fall av
avkomma dem emellan
liger kallas den

men en sak skiljer ut
det är tigerns gallerliknande
ränder över hela kroppen
de går inte att avlägsna
ens om man rakar bort
hela pälsen
de sitter i skinnet
som om de speglar
revbenen därinne

och jag tänkte på alla
poenniskor
som måste finnas
för en poet är ju till
förväxling lik en människa
om man bara
bortser från den där
gallerspegeln
som inte går att avlägsna
ens med eggen
på en kniv
.

Djurdikt 15 - om en åsna eller två

.
vråla vår vargvåta väntan
i magen där orden församlas
i klös efter lugn och blom
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
och min åsna den går långevad över berget

drick dig din darrande dröm
denna dybleka dimmodag
i vind som rider en ljummen vind
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
och min åsna går sig grå av lust över berget

mosa min mögliga mur
med mitt månsvala mörker
mumla min mammamun
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
medan åsnorna går snabelkrok över bergen
.

Djurdikt 14 - om harar

.
på gärdet där
hararna höll till
byggde man husen
nu är det åratal sen
men ännu ser man rätt ofta
en hare korsa gärdet
där gärdet var
de lär sig aldrig ta bussen
ibland kommer det två åt
gången och stannar upp
en bit från busskön
och tittar länge på oss
under lugg
.