Gymnasiet del 2

… en annan chock var att man inte fick ett schema, man fick ett stort A3-papper där alla klasserna och timmarna stod med pytteliten stil och asterisker med hänvisningar, så man fick lusläsa pappret centimeter för centimeter, så man till slut kunde extrahera vilka timmar man skulle ha vilken veckodag och i vilket rum och med vilken lärare och vilka veckor det gällde, för det kunde vara olika på jämna veckor och udda och mellan vissa lektioner var det bara fem minuter så man var tvungen att galoppera som en galen gräshoppa för att hinna och mellan andra lektioner kunde det vara två-tre timmar och jag lärde mig begreppet ”håltimme”, som man använde till att dra en spader om man var ball, eller gå hem och byta böcker om man var jag …

forts i del 3.

Gymnasiet del 1

 
... nästan en chock när jag började gymnasiet, det fanns inget klassrum som var vårt, det var bara undervisningslokaler, och bänkarna var bord med ingen låda under, så var skulle man ha sina skolböcker, jo man hänvisades till plåtskåp som stod ihop i långa skrangliga rader, inte en dag under de tre åren förvarade jag någon bok där, böckerna hade jag i en axelremsväska som jag alltid bar med mig, ja alla böckerna fick ju inte plats där, bara de jag skulle ha den dagen, på morgonen hade jag förmiddagens böcker där, gick hem på frullen och la böckerna hemma och la ner eftermiddagens böcker i stället, mitt klassrum blev sovrummet hemma …

forts i del 2.

Gymnasiet del 4

… en annan lärare jag hade var Oldsjö, det var i franska, han var rätt kort och spolformad och verkade ha bilden av sig att han var lång och bredaxlad och omsvärmad av alla tjejerna, jo hejsan, Gun-Britt Sundström kallade honom ”faster” i den där boken ”Oppositionspartiet” som hon skrev om sin gymnasietid, där fanns också Bältan, men det vet jag inte vilken lärare det var, men en som hon nämnde mycket, och nästan lite beundrande, var skolans stjärna bland lärarna, grek- och latinläraren lektor Bergman, hon kallade honom så, och hade honom i grekiska, jag hade honom i latin och i verkligheten hette han Svenberg …

forts i del 5.

Gymnasiet del 3

 

… och i engelska hade vi Uddbom, han var studierektor och den som satt ihop det otroliga schemasystemet på ett enda stort obegripligt papper, borde alltså ha skällt på honom för det eller åtminstone tyckt illa om honom men han var otroligt fin att ha, satt i katedern och berättade om författare och böcker och hela världen öppnade sig för oss, han var stor och lite rund och hade bångstyrig lugg som alltid åkte ner framför ansiktet på honom och som han föste undan och han påminde lite om Oscar Wilde med det där håret, och det var antagligen han som tog dit den engelska teatergruppen som framförde The Importance of Being Earnest på skolan, en jordbävning till upplevelse för mig, den första teater jag såg i mitt liv, I think I’m going bunburying again, sa jag för mig själv, i andanom nibbling på en cucumber sandwhich …

forts  i del 4.

Gymnasiet del 6

… på rasterna var man inte liten så man kunde springa omkring och leka utan stor så man måste stå där och prata bara och därför stod jag där utan att prata fast man kunde ju låtsas att man fått nånting på rocken och liksom gnugga bort det men man hade aldrig fått något på rocken så man tittade intresserat på en ekorre som inte fanns där eller som den ultimata utvägen kunde man nonchalant kasta en blick på armbandsuret och lätt harklande ursäkta sig med att man tyvärr hade ett tåg till Orientexpressen att catcha eller också det ännu mer ultimata att svimma rakt av och bara höra någon som i ett avlägset brus i vintergatan vad tog det åt Göran svimmade han nä nu ringer det vi måste in och då kunde man liksom i förbigående resa sig och följa med in efter att man diskret borstat av sig lite med hjälp av en passerande ekorre till vilken man räckte biljetten till tåget till Orientexpressen till tack ithy bottenlösa äro alla våra eftergifter till genansen …

forts i del 7 (sista delen).

Gymnasiet del 5

 

… och så Svenberg förstås, min stora idol i gymnasiet, latinrummet var lite avsides i skolbyggnaden och den som där inträdde hamnade i en annan värld, vithårig och rak i ryggen som en brittisk överste steg Svenberg in i klassrummet, la portföljen på katedern och såg på oss, så det här är H1?, och jag fick lära mig deklinationerna och vi skanderade och det var knäpp tyst på hans lektioner och han lärde oss Rom genom att visa diabilder som han själv tagit där, ta ingen notis till figuren där till vänster sa han och det var ju han själv i upprullade ärmar, vilken otrolig lärare och det var de puniska krigen och framför allt poeterna Horatius och Catullus odi et amo, quare id faciam fortasse requirus, nescio, sed sentio et excrucior, jag älskar och hatar, varför jag gör det, kanske du frågar, vet inte, men jag känner det och korsfästs, jag minns fortfarande hur han kröp ihop när han sa det sista excrucior … 

forts i del 6.

Gymnasiet del 7

 

… och stod jag i korsningen Wergelandsgatan-xgatan och tittade mot läroverket var det som en paradgata ledde upp mot portarna och jag vände mig om och gick mot tunnelbanan och gick förbi den mot Blackebergsskolan där jag bara gått på simning och hemkunskap och gick uppför slingertrappan till torget med Kaskad och de tre fontänerna och tunnelbanan som stack upp sitt stora huvud av glas och luft och borta i hörnet var Stubben som jag bara har pinsamma minnen av för jag vågade bara in där en gång, Gomer och Lannby satt som vanligt därinne i smatten till höger och jag satte mig liksom i närheten, både klasskompis och en som råkade gå förbi, Hey Jude klingade från jukeboxen och i den kunde jag vara i och Gomer sa att han kunde såga av sig ena armen för att få träffa John Lennon och jag var redan itu, en hel och en halv och Helan bröstade upp sig åt mig och Halvan var krossad inuti.