låt min dikt
åtminstone vara
som en nybakad
kanelbulle i din mun
jag vaknar på morronen
med ont i ryggen
och sträcker mig
efter ett plåster jag
vet finns i lådan
då lådan lossnar
från väggen
och hela väggen
gungar till och
lossnar från det här
huset och huset
går i smulor och lossnar
från staden som
bara lossnar från
sin plats på det
här klotet som fast och tryggt
slungas omkring i den gapande rymden
inte alldeles olikt
en kanelbulle
i sitt doftspår
av skrikande ryggar
och nygräddad
poesi
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar