Jaaaaa!

Det var fler än Gert Fylking som ropade Äntligen kl 13 i dag! Alla som läser lyrik här i världen, ja alla som är intresserad av litteratur, hur många är vi, några hundra miljoner människor i alla fall av de drygt 6 miljarder som lever på den här planeten.

Först såg jag det på webben, kl 13 när Peter Englund klev ut genom dörren och hela världen läste hans läppar: Tomas Tranströmer.

Sen knäppte jag på radion när jag kom hem. Då var det bl a Göran Sommerdal som pratade Tranströmer. Röster från Kina och arabvärlden som var överlyckliga över valet. Och studion frågade sig ”hur gör han, varför är det så många som älskar hans dikter, även utomlands?”.

Och jag slog på teven, Aktuellt med Claes Engberg och mer Tomas Tranströmer, med inklipp av hur folk i vanliga svenska bokaffärer hurrade och av lyckliga författarröster från USA och Japan. Och den svårfattliga uppgiften att han är översatt till 60 språk!

Sedan Babel, en lång rad författare och kulturnissar, Peter Englund avslöjade att Tomas hade föreslagits av exempelvis Derek Walcott, Wislawa Szymborska, Seamus Heaney och Adonis m fl kolleger, och studion frågade sig ”hur gör han, varför är det så många som älskar hans dikter, även utomlands?”.

Det enda förslag till svar som hela tiden poppade upp var: ”han är så bra på metaforer”, men det är bara ett sånt där schablonsvar som alla kör med. Som jag pratade om för några dagar sedan här i bloggen handlar det inte ens om metaforer, utan om bildspråk. Jag har ett annat förslag till svar.

Detta: Tomas Tranströmer förkroppsligar själva idén med lyrik; intelligensen, känsligheten, människoinsikten, empatin + förstås språkkänslan. De fem sakerna. Det är stort. Många andra poeter har bara ett av de fem, eller bara lite ytligt av alla fem. Tranströmer är utbildad psykolog + har arbetat som sådan på fängelser + är en fin pianist. Alla de talangerna och erfarenheterna blir en fantastisk smältdegel för en poet. Och världslyrik för en törstig läsare.

Lyssna på honom när han läser sina dikter. Det finns inspelningar, jag har många hemma, han ÄR sina dikter i rösten. Rikard Wolff som läste några Tranströmerdikter i Babel i kväll är bara nästan lika bra, och han är tränad skådis.

En stor dag för världslitteraturen, en stor dag för hela tanken med lyrik, en stor dag för varje liten människa med ett stort hjärta som pickar i bröstet.

I hans dikt "Efter anfall" ur samlingen Hemligheter på vägen finns orden: ... häftigt som när telefonen ringer i mörkret.
När vi läser en dikt av Tomas Tranströmer lyfter vi den luren.
.