dom går in i våra munnar nu
och deras fingrar dryper som rovrök ner i oss
där finns det fortfarande ekande valv
som skrämmer dom
999 av mina utgångar har dom stenat och snört av
den tusende är du
varför skulle dom inte det
förflackningsåsnorna! elefanthälarna! självgudarna!
när mina snötoppsbranter och dalkjusor
asfalterats
999 av mina fåglar är ringar på deras radarskärmar
den tusende är du
alla mina sånger kan dom mala ner till fruset blänk
utom den du sjunger nu
dom tror att döden kan hjälpa dom
dom förstår inte det här
mitt tusende sista liv kan dom spåra, fånga, slå ihjäl, bränna och strö för vinden
men vinden är du
.
lördag 26 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar