jag sitter med benen ut över ett stupsitter inte ens vid knäna utan så långt ut det går
utan att falla
där nere är djupet
bakom mig känns det
som om en enda stor vägg av luft
trycker mot ryggen
jag rör mig inte vågar inte ens vakna ur drömmen
om jag tittar upp märker jag i en
svindelsekund om någon finns där för mig
eller om det är tomt
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar