Var rädd om

Världen är full av dårar. Inte riktigt ”full”, men de finns ju och det är framför allt några som har stått för de där offentliga dåden, som skakat om mig. 
Eller ”dårar”, vad ska man kalla dem? Mördare? Galningar? Vettvillingar? Världen är full av benämningar på dem. Men jag väljer att kalla dem ”dårar”:

dåre 1 mördade John F Kennedy den 22 november 1963 i Dallas
dåre 2 mördade dåre 1 den 24 november 1963 i Dallas
dåre 3 mördade Malcolm X den 21 februari 1965 i New York
dåre 4 mördade Martin Luther King den 4 april 1968 i Memphis
dåre 5 mördade Robert Kennedy den 6 juni 1968 i Los Angeles
dåre 6 mördade John Lennon den 8 december 1980 i New York
dåre 7 mördade Olof Palme den 28 februari 1986 i Stockholm
dåre 8 mördade Anna Lindh den 11 september 2003 i Stockholm
dåre 9 mördade ett oräkneligt antal människor den 22 juli 2011 på Utöja och i Oslo, ja jag vet att de är räknade, 66 st eller vad det är, men det går inte att räkna dem, för döda människor kan inte räknas, då blir det siffror man räknar, hjärnan flyr in i matematik för att stå ut.

Alla terroristdåden och massakern mot World Trade Center då? Ja, men det är kategori ansiktslösa katastrofer, dåden med ansikte och offentlighet är för mig dessa 9. Alla utom dåre 8 använde skjutvapen. Alla hör till historien utom dåre 9. Den dåren matas vi med dagligen. Hans namn upprepas hela tiden, närbilder av honom från den nu pågående rättegången, ett tag stirrade hans ansikte på oss från varje löpsedel och varje förstasida.

Jag tror det är just det. Det är det som ytterst driver dem. Inte att rädda världen genom  att göra dådet, även om de lyckats övertyga sig själva om hur osjälviska och ädla de är. De vill SYNAS. Göra AVTRYCK. Bli HISTORISKA. Med mottot ”Må de hata, blott de frukta”. 
Det bästa sätt att beröva dem det, är att inte hata dem. Om det går. Och att inte nämna deras namn. Det går.

Vi ska givetvis ta del av vad dårarna säger, för att kunna bemöta dem. Men varje gång vi struntar i att nämna deras namn, går hatet miste om sin seger. Varje gång vi vägrar visa deras ansikten, vrider vi vapnet ur deras händer.

”Happiness is a warm gun” sjöng John Lennon med sylvass ironi. Så enkelt kan faktiskt skälet till dårarna vara. Alla dessa 9 var oälskade enstöringar som spårat ur.

Om inte vi själva kramas, kramas avtryckaren.
.