Fast hela året har det förstås varit august i. August Strindberg alltså. I år var det hundra år sedan han dog. Vi har ju den konstiga vanan att fira berömdheters död. Borde vi inte vara glada att de föddes i stället, inte att de dog? I alla fall om vi gillar personen i fråga.
Många har ju i och för sig svårt för August Strindberg, hans kvinnosyn t ex. Men imponerad av honom blir man. Han har gjort så mycket. Teaterpjäser. Romaner. Noveller. Lyrik. Konst.
Fröken Julie tillhör ju världsdramatiken. Och jag kommer så väl ihåg Ett drömspel, den första pjäs jag såg, i regi av Ingmar Bergman dessutom, en fenomenal upplevelse, den där håven t ex (javisst är den grön, som jag ville ha, men det är fel grön …).
Romaner … Röda Rummet, 1879, räknas ju som den första moderna romanen på svenska. Men det jag minns mest är Tjänstekvinnans son, kapitlet "Johan och muttrarna", jag rös när jag läste den.
Noveller … läs hans Ett halvt ark papper, ett litet mästerverk, han får in en människas hela liv i små enkla vardagliga ord.
Lyrik … han har en lång dikt om kråkor, Chrysaetos tror jag den heter, otroligt förvånad blev jag när jag läste den första gången -va! är han en mästare på poesi också? Och så förstås den där dikten Esplanadsystemet – ”här rivs för att få luft och ljus”.
Konst … väldigt skickliga målningar med havsmotiv, med upprörda vågor, förstås (som i bilden ovan, hans "Storm i arkipelagen"). Och mästerlig i den ursvåra konsten att återge hur ljus glittrar på vågor.
En tusenkonstnär, denne August. Ute i världen är man förbluffad över att han aldrig fick nobelpriset i litteratur för sin dramatik. Och jag håller med. Orsaken var uteslutande Carl David af Wirsén. Han var ständig sekreterare i Svenska Akademien på den här tiden och Strindberghatare. ”Så länge jag lever ska Strindberg aldrig få …”. Och båda dog samma år, 1912. Wirsén månaden efter Strindberg.
Strindberg var en framstående fotograf också. Det finns ju massor av bilder på Strindberg och de flesta togs av honom själv. Med självutlösare.
Dessutom var han alkemist. Försökte framställa guld. Om jag skrivit en betraktelse över det? I thought you´d never ask:
jag
jag drömmer
jag drömmer alltså
jag drömmer alltså blir
jag drömmer alltså blir jag
jag drömmer alltså blir jag till
jag drömmer alltså blir jag till guld
jag drömmer alltså blir jag till
jag drömmer alltså blir jag
jag drömmer alltså blir
jag drömmer alltså
jag drömmer
jag
Kanske något för våra tappert kämpande deltagare och deltagarinnor i London?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar