Skägget i brevlådan

Om jag drar snodden över huvudet så den vilar över öronen. Ja det är det enda rätta.

I spegeln ser jag hur det ser ut. Verkar okej. Vitt och stor-tomtigt ser det ut i alla fall. Men väldigt yvigt. Flera hårstrån killar på näsan. Åtminstone när jag pratar och rör på mun. Och det kommer jag ju att göra också på fredag. För att inte säga sjunga. Jag prövar: ”Midnatt råder …”.

Jo, det killar definitivt. Och allteftersom jag sjunger, märker jag att jag dessutom får in strån i munnen. Än så länge leder skägget över mig med 0-2.
Det kommer säkert fler överraskningar från detta skägg. Ja, när jag rör för mycket på huudet, som när jag sjunger ”ska vi ordna”, börjar det hasa ner. Och, hemskast av allt, jag kommer av mig i visan av allt skäggkrångel. 0-4 alltså.

Visan som jag kunnat nästan som ett rinnande vatten när jag övat utan skägg.
Och jag kan lägga till ett 0-5 också redan nu. Miken ska ju till också, miken som man hänger på sig och slingrar bakom nacken och runt öronen. Både skäggsnoddar och mikar bakom öronen, funkar det överhuvudtaget?

Men det här har jag varit med om förr. Om skägget riskerar att fastna i brevlådan, då drar man försiktigt ur det därifrån. Så jag kammar till tomteskägget mer och killningen minskar tillräckligt mycket och det står 1-5.

Jag intalar mig att det inte gör nåt att jag får in strån i munnen, de sitter ju fast och kan inte sväljas och det står 2-5.

Jag försöker att röra mig med mindre rörelser och tar då och då i skägget och för det omärkligt uppåt när det börjar hasa lite och det står 3-5. Börjar känna mig som Zlatan när han hämtar in mot Portugal.

Jag bestämmer mig för att klistra upp några ledord till stöd för minnet, kommer ju ha en lykta, och det bör räcka. 4-5.

Den sista femman kan jag inte göra nåt åt förrän på fredag, först då kommer mikarna på.
På fredag, när det är Cabaré på jobbet.

Ja, Cabaré igen. För sista gången. Igen.

Så denna vecka måste jag gå in i bubblan lite. Fingra på ett skägg medan världen rasar därute.
Tills på fredag. Då 4-5 kan bli 5-5. Eller t o m 6-5. Vem vet?

Ungefär så känns det när jag går ner i startblocken och sänker huvudet i väntan på startskottet.

Med långt vitt tomteskägg böljande över kolstybben.
.