Bergsundsstrand

jag slog igen soffan som en
bildörr

kuddarna röda
av tusen och en natt

stack in huvudet
i glasskåpet
där glashimlarna fanns

om jag höll kvar
huvudet därinne
var jag en
icke levande

om jag drog
ut det
skulle jag dö

jag kunde se i mil
i mina ögon

tjugo meter
från hörnet där
Moldau är nu

stannade jag alltid
och vinkade

jag visste
hon kunde se mig
från fönstret

mormor hette hon

.