det finns inga blåa
fåglar som hette
kriton kvar
och har nog
aldrig funnits
dom var blå av
fjädrar på ryggen
och ville aldrig stanna
det jag minns mest av dom
var deras långa läte av tystnad
som ett tungt hav
kröker sig
en buss runt månen
här blir en mamma till
som är ensam om all köld
fåglar som hette
kriton kvar
och har nog
aldrig funnits
dom var blå av
fjädrar på ryggen
och ville aldrig stanna
det jag minns mest av dom
var deras långa läte av tystnad
som ett tungt hav
kröker sig
en buss runt månen
här blir en mamma till
som är ensam om all köld
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar