Vid läsning av sonett nr 116 True Love

Hans sonetter hade inga namn, var bara numrerade 1-154. Den jag fångats mest av är nr 116, den som numera även kallas True Love.

Jag har skrivit några ord om den, och det får nu avsluta min bukett av texter här om William Shakespeare.

"Äkta kärlek här i världen
ändrar ej gestalt och riktning.
Evig, fast och trogen är den."
Jösses, tänker du, sån diktning.

Skulle trofast kärlek glimma
som nån typ av ledarstjärna?
Måste det dessutom rimma?
Vi i dag är mer moderna

och vill utan bojar simma.
Fullriggarn True Love i bläck
lösgör sig ur tidens dimma.
William själv står där på däck.

Slungar ut sin frälsarkrans.
Lugn, den hittar dig nånstans.