katten är en katt
som tycker om att balansera
på högt och vasst
som plank och staket och kanten på soptunnor
men det finns det ingen tid till
på dagen
då den gröna katten med rutiga ögon
visar sin tungspets och
rullar ihop sig i sig själv
på dagen när
spinnandet ställer fram fisk och mjölk
på lagomt håll från ögonlocken
men på natten
när annan hunger glittrar
går hon omöjligt ut på fläckiga soptunnelock
och uppfräst på rostiga kanter av omöjlighet
öser hon klös
mot det tunga och tomma därute
samman med de andra
balansörerna
då äter hon sin fruktan
och staden blir brandgul av sång
/ur min diktsamling "Kärleken tar för lång tid"
(2009, Bokförlaget Mynta)
tisdag 29 december 2020
Katt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar