Soldier blue

 
på en enkel pall
bordet är runt
med ben som rötter

oknäppt vapenrock
och hår och mustasch och
polisonger går i ett

han är enkelt ihopnitad
bakom honom hans flintlåsgevär

ett tunt glas i högra handen
och vänster hand berättar 

kaskad av ljus genom gallerfönstret

allt omkring honom blått

Framför den gula gatan

han står med ryggen mot oss
det är kullersten
och tomma fönster runtom

bär en böhmisk hatt
och promenadkäpp
smal som en penna

ensam är han inte
snart ska han möta K

han liknar en bläckplump
denna lysande kväll

som om han växt ur mörkret

och himlen brinner av hans böcker

Den vita ryttaren

 
håret böljar över öronen
ögonen halvt slutna
hans ansikte så vitt

gördel av mask och ben
och bjällror
to thine own self be true

tvillingpappan som red i sporrsträck hem
där de vita svanarna sam

i morgon och i morgon och i morgon
passar han precis i min hand

inseglad hit till en hylla

på fyrahundraåriga vingar

Rött regn

 
levde under en tid
då mina rynkor tecknades
av moral och pastell

vagnen knirkade
under det lilla jag kunde
komma att behöva

åsnan drömde
sig fram

jag var som vanligt
barfota i det röda regnet

och på väg till morronens marknad

slog jag följe med en krokig hund

Svart tupp

 
svart tupp svart tupp
regerar det här
landet

backe upp
och backe ner
av krossade druvor

vår allra 
första semester här

och första
sol över Arnos vatten

mörkdrömmande Sangiovese

uomo lacrimando

Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin

 
tant Grön stängde resolut dörren
framför näsan på farbror Blå
borgmästare - den! - skulle inte tro det

han hade större tur hos tant Brun
som sa ett märkligt ja direkt
han hann knappt lyfta på sin högra hatt

och tänk tant Gredelin som redan lovat
sjunga stämningsfullt när han blev vald

farbror Blå verkade inte ens se att
från hans ben och armar löpte trådar

till en skugga utanför hela vår resa

och samlades hårt i en knuten hand