solen går upp och sträcker sina ljusene lemmar
jag har en dal i mig som blommar av många fjärilar
nässel makaon sorgmantel
för min skull förminskar lyriken sin död
och vacker som stryk är hennes humlande sång
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar