har mycket att erinra
om det olösliga i sitt liv
så jag
lyfte upp honom lite
närmre för att höra
krälandet för mat! allt bestyrande! som en mur!
det inrutade överallt! var är kickarna? de nya vidderna?
det hopplösa rumsterandet i detta liv! meningen? monotonin i allt!
men själv skulle jag med bussen
och var ändå inte någon
Gud
så jag satte ner honom igen
ytterligt försiktigt
på ett annat blad
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar