korsande mörka vatten
med gula fyrkantiga ljus
jag har alltid tänkt
min hjärna består
när folk tilltalar mig
jag är jag är jag
en mantel av blinda namn
och koltrastar över asfalten
en hopsmet av
krynnor och varma blår
till midjan bara i verklighet
som den som sänker sig ner i någons minne
med fingrarna från en sommarbrygga
en torr sten som vill bli våt
-
Så slutar dikten.
Den finns med i förkortad version i min diktsamling "Kärleken tar för lång tid", utgiven år 2009 på Bokförlaget Mynta med formgivning av Boel Algulin.
Jag tänker på bilden med bryggan. Kan se mig själv som helt ung där eller om det är som jag är nu. Att doppa sig från bryggan medan man håller sig kvar bara med fingrarna. Och så låter man fingrarna släppa taget.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar