Nu åker man i öppen planlösning. Som på tunnelbanan eller ett plan. De där kupéerna är borta, tydligen. De där som man satt och stirrade på främlingar i när man var tio och åt en korvmacka när man skulle till landet i Dalarna. För massäck hade man med sig. Jag minns inte om det fanns nån möjlighet att få nåt i sig annars.
Det enda i förplägnadsväg jag kommer ihåg var vattenkarafferna. De var hiskliga. Man gick ut i den skramlande trånga korridoren och där stod en jättelik glaskaraff i en hållare som satt fast i väggen. Mörkt var det också där. Skramligt och mörkt och där var vattnet i karaffen på väggen. Att servera sig från den var ett äventyr.
Karaffen var så tung så man tog den helst med två händer. Men då gällde det att hälla pricksäkert med den breda vattenstrålen ner i den där lilla vingliga plastmuggen, som man ställt ifrån sig nånstans för att händerna var upptagna. Blev strålen inte optimal så välte muggen.
Så då fick man hålla i muggen med ena handen och ta karaffen bara med en hand. Karaffen var så tung så det var svårt att lyfta och hälla upp utan att handen darrade. Jag såg alltid framför mig att nu tappar jag hela åbäket i golvet så den går i tusen bitar och vattnet forsar ut i hela tåget och dränker oss som kattungar.
Och om man nån gång lyckades få en skvätt vatten i muggen så smakade det inget vidare. Det var aldrig kallt, var liksom rumstempererat, det sista man vill att vatten ska vara. Hade förmodligen satts dit när tåget byggdes.
Så ofta satt jag kvar i kupén och tullade på det medhavda i stället för att brottas med karaffer i den skramliga mörka korridoren.
I dag finns det förstås restaurangvagn på SJs tåg. Eller bistro kallas det, för att det ska låta klatschigare. I högtalarna gör de hela tiden reklam för maten och dryckerna de har i bistron. På sju olika språk ungefär. Men jag känner mer för att vika upp staniolpappret på en medhavd korvmacka. Mig lurar de inte.
Jag hyser misstro
mot SJs bistro.
Det är förstås en dumhet
men minnesbilden är sån:
deras vatten är ljummet
och väger minst ett ton.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar