viftar inte på nån svans
och gråt finns inte
mer än som
tovor i pälsen
den lågt stående solen
tvingar den löpa
jaga vänner med glimmande betar
lukten av barndom och surt regn
det outhärdliga jagandet
det outhärdliga jag
den outhärdliga spegeln
med den outhärdliga
bilden av människa
hör inte ropen bakom
eller ropen framför
en värmesökande
ihålighet
under flytt
det är därför den springer
den springer bara
för att springa rätt
in i en stor eld
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar