Det är år #ts#uX;#42, dvs 556 byljarder ljusår från oss, och Xakljerdnza sitter
i trädgården och tänker frukost när en rymdsond dråsar ner i trädet bredvid
henne.
Ja, tänker frukost. Man behöver inte direkt göra eller utföra något på hennes
planet, det räcker bra med att tänka. Smaken på frallorna blir bättre då,
också.
Hon drar till sig farkosten med en nyfiken tanke och vänder och vrider på den.
Hmm, ingen varelse inuti, en massa mossiga instrument bara, men titta, en
skiva! Voyager Golden Record står det. Hmm, jag kan ju alltid kolla igenom
plattan när jag ändå sitter och spisar frukost.
… välkommen, utomjordling, detta är Voyager 1, en av två rymdsonder uppskjutna
år 1977 med en hälsning i ljud, text och bilder från vår planet Jorden …
Xakljerdnza ultratänker nu lite och 11 sekunder därefter är skivan genomkollad.
Hmm, funderar hon. Och så tänker hon fram Zecsaffrrr, hennes kompanjon, som nu
materialiseras i stolen bredvid.
- Hej, Xa. Har du hittat nåt rymdskrot, eller vad har du där?
- En rymdsond igen. Med det vanliga instrumentskräpet. Men den här hade en
skiva i alla fall. Finns lite text, ljud och bilder. Så den kommer från en
intelligent, nåja, civilisation. Fast en megamassa ljusår härifrån. Ska vi
tänka lite kring den, Ze?
- OK. Jag tänker. Jorden, ja. Få se nu. Oj, de låg verkligen i för att sabba den.
Hur tänkte de?
- Och de lyckades. Planeten sprängdes i bitar för kryljoner ljusår sedan.
- Du har rätt, Xa. Jag ser det nu. Var det något finger som kom åt
kärnkraftsknappen?
- Nej, sedan Kim-kusinerna i Pyongjang avrättat varann försvann det hotet.
- Vad var det då som fick den att smälla? Miljöförstöringen?
Befolkningexplosionen? Växthuseffekten?
- Nej, inget av det. Nåt ännu värre. Slussen.
- Slussen? Den där lilla trafikplatsen i mitten på det avlånga landet i norr?
- Ja, Ze. Där hade de haft förändringsförslag, protestlistor och motförslag
sedan 1930 om lösningen för bilar, båtar, affärer, restauranger, fotgängare,
broar, viadukter, tåg och bussar. Och 53:ans dragning, hur skulle det bli med
den? Planeten pallade inte till slut. Ka-boom och bara en våt fläck kvar.
- Jag förstår det. Så tråkigt. En hel intelligent, nåja, civilisation, som går i
putten så där. Så kan det gå. Har du nån mer leverpastej, förresten?
- Nej. Tänk själv du.
- Visst, Xa. Men den där plattan finns ju kvar i alla fall. Sa du att det fanns
ljud på den? Musik kanske?
- Ja, om man ska kalla det musik. Den värsta tänkbara smet var det. Och alla skulle börja på B. Bach. Beethoven. Brahms. Barbro Svensson.
- Ja, och ändå har vi inte hört uppföljaren Voyager 2.
- Nä, då ere väl alla från M till Ö. Vi gömmer oss i nån galax när den dyker upp. Fast dom där ABBA hade ett schysst gung i alla fall.
Och Xakljerdnza drar volymknappen i botten och deras planet, som ser ut som en stor
roterande hjärna, svindlar vidare på sin färd 556 byljarder ljusår från oss, medan
det i rymden dånar ut ”Waterloooo, Waterloooo, ja e besegrad, nu ger ja
meeeeej …”
.
måndag 17 mars 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar