De e lörda i da
å de gör mej hjärtegla
å mitt öga de blänker
som sol i Karlsta sta
På lördagar kan det hända att jag plötsligt upptäcker att jag går och gnolar på
denna gamla låt. Det är början på Te dans me Karlstatösera och det är förstås
Sven-Ingvars kongeniala insjungning jag har i huvudet.
Värmland. Det dyker upp hela tiden i mitt liv, fast jag inte borde ha nån
anknytning dit. Är född på Stora Essingen mitt i Stockholm och uppvuxen i
förorten Blackeberg en bit utanför och barndomssomrade mig i byn Hästberg,
halvmilen utanför Leksand. Så jag borde vara nån slags mix av kis och mas.
Jag googlar på vem som skrev Te dans me Karlstatösera och ser att det är Rune
Lindström, han från Leksand. Och masen härinne i mig nånstans nickar och säger "aha,
that figures". Som det förmodligen heter på nutida dalmål.
Men ändå. Värmland. Enda landskapet med egen nationalsång. Och Olly och Göte
på Hästberg.
De var värmlänningar och bodde där mycket på somrarna, var kompis med mormor.
De drog in med glada, hesa skratt och rött läppstift i den puritanska dalabyn.
Fast nu tänker jag väl mer på Olly förstås, inte Göte. Han Göte var lugn och
rolig och byggde höjdhoppsställning till mig. Olly ville adoptera mig, skämtade
hon, men skämt är en rar blomma som lätt kan slå rot när den sticks ner i
barnadrömmar. Vi gick alla fyra, mormor, Olly och Göte och jag, på grusvägen
till grannbyn Åkersbodarna. Vi fyra, sa Göte och sprätte grus med
sandalklacken. Vi fyra. Jag blev alldeles varm av sånt.
Och så upptäckte jag en sak när jag funderade runt bland skalder och
poeter och sånt, vilka av dem som varit de viktigaste för mig. Och jag fick fram att
jag haft tre verkliga husgudar när det gäller lyriken. Från Värmland alla tre, av en konstig slump.
Jag skrev om dem här i bloggen i oktober 2010.
Och så upptäckte jag en sak på jobbet också. Där inventerar jag ju företagets historia och i mina arkeologiska utgrävningar har jag då gjort upptäckten var någonstans i detta avlånga land
som företagets vagga stod.
En ledtråd: det börjar på V. Och slutar på ärmland.
.
lördag 22 mars 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar