Om man läser den bara, då är den så fin.
Här rinner i den som ett sjungande vin
nästan hela den grekiska mytologin.
Skulle man ej jämt försonas
med hur alla namn betonas,
tur Homeros´ öron skonas.
Pam-pa-ra, pam-pa-ra, pam-pa-ra, pam.
Hexametern gör så att storyn går fram
och utan en gnutta av störande damm.
Fast ropa hej
det ska man ej.
För när man hunnit till sista raden
i tegelstenen Iliaden
då kommer Homeros, fast han inte kan se en,
och lägger fram tegelsten 2, Odysséen.
.
/slut/
måndag 9 juni 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar