OS-faderns konstiga guld

Det här är Pierre de Coubertin. De olympiska spelens fader, som han kallas.

Han levde 1863-1937. Känd för att han skapade de moderna olympiska spelen, med antikens olympiska spel som förebild. I antiken hade man idrottsspel vart fjärde år i Olympia år 776 f. Kr – 393 e. Kr. Termen ”olympiad” användes inte för själva spelen, utan för de fyra åren mellan dem.

Genom Pierre de Coubertin återupptogs spelen 1896 i Aten och har sedan dess fortsatt vart fjärde år. Med tillägg för en vintervariant också.

Han var också känd för sin devis: "Det viktigaste är inte att segra utan att kämpa väl".

Det som är mindre känt är att han också deltog en gång i ett OS. Faktiskt i ”vårt” eget OS, sommar-OS i Stockholm 1912. Och inte bara kämpade väl, utan segrade också!

Så i vilken gren tog Pierre de Coubertin guld i OS 1912? I tresteg kanske? Eller 3000 meter hinder? Kast med liten boll? Nej. En ledtråd finns om man räknar upp alla hans epitet. Fransman, baron, idrottsledare, författare, historiker, tidningsutgivare, idrottspsykolog och IOK-ordförande (Internationella Olympiska Kommittén) 1896-1925.

Ledtråden är ”författare”. Han vann guld i poesi! Han tävlade under pseudodonymen Georges Hohrod & Martin Eschbach och vann med ”Ode to sport”.

Låter otroligt men är sant. Man tävlade i konst i OS förr! Det fanns fem grenar: arkitektur, litteratur, musik, målerikonst och skulptur. Ända fram till 1948, som blev det sista spelet med konst på programmet. Orsaken till att man strök konsten var amatörregeln. Det fanns ju risk att konstnärerna kunde sälja konstverken!

En av de mest okända svenska guldmedaljörerna är nog Gustaf Nordahl som vann guld i skulptur i OS i London 1948 med statyn ”Homage to Ling” före en engelsman. Bronset gick till Frankrike.

Kanske dags att ta upp konst igen som OS-gren? Varför inte? Går det i Nobelpriset och Jorå Vitjen, så  …

Man blir onekligen lite nyfiken på hur Pierre de Coubertins segrande dikt lydde.

Så här kanske.

Jag trodde dom skulle säga nä
om jag tävlade som Coubertin.
Vilket flyt jag hade att ingen såg
att deltagarnamnet bara var båg.
Och ännu mer tur att jag aldrig nös
så de såg att även mustaschen var lös.
.