ett barn som fötts ur historiens skum och
spolades upp på strand
snubblad mellan is och stjärnor
med slinga hat i
sol av kärleks höjd och ung förbränning
ord i det bruna
mörkret som dricker snö
jag heter bara Ja
och är son av en
sten och ett moln
det första jag minns i mitt liv
är att jag gick förbi en soptunna
jag liksom knackade lätt på den
den var inte min mamma
men jag
minns att jag med åren nästan
kom att präglas på den
som den rene klyvs emot smuts
och läppar i blank lydnad
håller upp sitt glas mot
solen och fyller på
jag har hittat en getmjölksgrotta här
hälften häst och hälften människa
till hälften förståndig till hälften galen
löpte längs havet precis utom
räckhåll för vågornas slickande bräm
i det gyllene skinnet omkring mig och
ena sandalen borta
så man känner igen mig
till minne av dan då en drottning av
himlen bars fram över
vatten
här där verkligheten segrat
och cementblandarna hojlar sitt
blåa ljus genom parken
och den nedsparkade sömnen från bänken
samlar i hast sina skallrande
påsar och tänder
och den glimmande hunden som
skräcken rakat naken
hukar sig bakom nedsmetade
registreringsskyltar i
flykten som fräser grus
.
/forts../
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar