Från den uttömmande analys av kvällstidningarnas samhällsjournalistik som jag
gjorde i förra inlägget, övergår jag nu till en uttömmande analys av ett helt
annat område.
Nämligen kvällstidningarnas sportjournalistik.
Det finns likheter.
Inte så att sportjournalisterna ägnar sina tidningsspalter åt att kasta dynga på
ledarna eller idrottsstjärnorna så att dessa får sparken. Så gör de inte. Och det
gör inte sportjournalisterna i radio och teve heller. Det som journalisterna
inom sportens värld vill är en och endast en sak: Sveriges bästa. D v s
guldmedalj i OS och VM. Eller åtminstone i EM.
För drevjournalisterna är Sveriges bästa helt ovidkommande, så länge man inte
kan sälja tidningar på det.
Men en likhet är ytligheten. Vem vann av Stefan och Fredrik i duellen? Den
politiska rapporteringen närmar sig snabbt idrotten. Politik reduceras till två
personer som saftar på varann i en ring.
Och det ytliga inom sportjournalistiken är särskilt tydligt just nu. I morgon
spelar Sverige fotbollskval mot Ryssland. Och försnacket inför den matchen har
reducerats till Zlatans häl. Han har ont i den. Och tidningarna mal på och mal
på. Hur mår hälen idag? Han kan väl spela? Säg att han hinner bli frisk och kan
spela! Man får intrycket att vårt lag består av en enda spelare.
Men han är ju bäst! Det är ju han som gör målen! Nej, det är inte sant. När
Zlatan spelar och är frisk, ja då är det oftast han som gör målen. De andra
spelar då i skuggan av den store. Men utan Zlatan har vi andra gudabenådade
spelare som kan göra mål och avgöra matcher, om de får chansen. Oftast har de
inte fått chansen, utan Hamrén har bara kört med de gamla namnen, fotbollsharvarna,
slitvargarna. Ungtupparna kastas in när det är fem minuter kvar av matchen, då tycker Hamrén att han gjort storverk för förnyelsen.
Vad säger jag alltså? Har vi andra gudabenådade lirare förutom Zlatan? Ja,
Erkan Zengin. Och Aleksander Kacaniklic. Och Nabil Bahoui. Och Branimir Hrgota.
Och Albin Ekdal. Och John Guidetti. Alla målfarliga och unga. Framtidens
spelare. Vi hade också en svensk som i fjol vann skytteligan i VM för
U-21-landslag: Valmir Berisha. Och hela Malmö FF är glödheta med Markus
Rosenberg i spetsen.
Bara sagt som ett litet tips till Erik Hamrén. Om han ett ögonblick kan ta
blicken från de senaste röntgenbilderna på Zlatans häl.
Akilles var bara sårbar i hälen, där hans mor, havsnymfen Thetis, höll honom,
när hon doppade honom i floden Styx.
Fotbollens akilleshäl är nu Erik Hamréns räddhågsenhet att släppa taget om
veteranerna i landslaget och släppa in de unga som står redo att ta över. T ex
nu i morgon mot Ryssland.
Och med en sinnebild av Hamrén som havsnymf över upprörda vågor slutar jag här min uttömmande analys
av sportjournalistiken i Sverige.
.
onsdag 8 oktober 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar