För ett veritabelt drama var det. Om Grötlunda hade varit så så stort att det hade haft grundvalar, skulle orten utan tvekan ha skakat i dem. Grötlunda är kanske inte så välkänd, men den ligger alldeles nedanför Grötberga. Då vet ni.
- ”Så här blir det nu, fröken Moa.” Tidningsdirektören på Grötlunda Allehanda herr Dirrén harklade sig i luren och läste upp:
”För att hinna färdigt om och tillbyggnaden innan semestern, stänger Moa´s korv kiosk fr o m den 1 april.”
- ”Ja så ska det stå, goa tidningsdirektören”, genmälde en spröd röst i andra ändan av telefontråden.
- ”Ska vi sätta in den annonsen då?”
- ”För jag vill bygga ut så sittplatserna blir två i stället för en som nu.”
- ”Bra, ska vi sätta in den anno-”
- ”Och att ombyggnaden blir klar före midsommar”.
- ”Fint, ska vi sätt-”
- ”När semesterrusningen börjar”.
- ”Absolut, ska-”
- ”För då brukar både Huldas Karin och Sme-August gå ut och äta korv.”
- ”Ska vi sätta in den annonsen då?
- ”Visst, det är ju det jag säger. Hur löd texten, sa ni?”
Herr Dirrén läste upp den igen.
- ”Ja”, sa fröken Moa med spröd men klar röst, ”bra, men sätt dit ett bindestreck efter ”om”. Det är ju ”ombyggnad” och ”tillbyggnad” jag pratar om. Bindestrecket står för ”byggnad”. Det måste dit. Sätt dit ett in bindestreck.”
- ”Men-”
- ”Så att det står ”om- och tillbyggnaden” i texten.”
- ”Men jag vet inte om sättaren Zätterquist har kvar några bindestreck nere på sätteriet.”
- ”Då får han leta tills han hittar. Tidningen går ju i tryck först i helgen. Nu måste jag sluta. Rovorna står på spisen.”
Och telefonsamtalet upphörde. Och mörkret sänkte sig ruvande över Grötlunda. Icke olikt en teaterridå med sådana där guldtofsar på som går ner efter den första akten i ett skakande drama.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar