Dramat i Grötlunda 4

Nästa dag satt Moa med sin katta i knät i hallen. Precis där telefonen var. 

”Det är väl lika så gott att sitta här”, sa hon till katten, ”det står väl inte på förrän det börjar skrälla i telefonskrället igen, kan jag tro.”
Men katten hade inget att säga. Och telefonen var också tyst.

Då: K-L-I-N-G  K-L-A-N-G. Nej, det var inte telefon, det var ju dörren! 
Så hon dit och öppnade.
Utanför stod herr Dirrén med håret på ända.

- ”Gudagens, fröken Moa. Hade vägarna förbi. Sättaren Zätterquist och hela ombrytningsavdelningen å Grötlunda Allehanda har arbetat i skift i natt. Men nu är de klara.”

- ”Så snällt av er, båda två. Tack, goa tidningsdirektören. Och hur lyder texten?”

Herr Dirrén tog med högtidlig min upp ett redaktionspapper ur vänster bröstficka och räckte henne. Det var på vippen att han hade gjort honnör.
Moa tittade på lappen och läste:

- ”Moa´s korv kiosk stänger fr o m den 1 april, för att hinna färdigt om- och tillbyggnaden före semestern.”

Hon tittade på honom.
- ”Tror han månne vi är i England?” 
- ”I Engl-”
- ”Apostrofgenitiv finns bara i engelskan. I svenskan har man bara ett s. Moas korv, heter det. Inte Moa´s korv.”

- ”Bort med apostrofen där.” Hon pekade. ”Det där som hänger som en dåligt uppvärmd korv mellan mitt namn och s:et.”
- ”Så fröken Moa menar att-”
- ”Ni måste lyfta bort korven. Just det. Gör det. Nu får han ursäkta men jag har en sockerkaka i ugnen. Ajökens.” 

Och med det drog hon igen dörren framför näsan på tidningsdirektören, som gjorde en noggrann korrektionsnotering på redaktionspappret. Sedan stoppade han tillbaka det i vänster bröstficka och lommade av hemåt, ett rov för dystra tankar.

Det här som hade börjat som en triumfens färd till Korv-Moa. Nu blev han skickad tillbaka för att ta bort en korv från hennes text. Och en dåligt uppvärmd, dessutom.

Som tur var, var det ingen som såg hans snöpliga sorti tillbaka i skymningen.

Ingen utom månen, som stod rund och gul i skyn, och lyste sitt guld framför honom där han gick. Men med stigande förvåning såg den hur han inte slog in på vägen hemåt, utan tillbaka till redaktionen för ännu ett nattpass.
.