Den annorlunda luften var en sak, liksom ljust röd. Men de här varelserna på gatorna! Med alla ben. Och alla armar. Nästan som Senior och Junior och dom som jag träffade den 20 november i fjol. Och 22 oktober. Och 31 augusti. Kunde det vara … det kunde det väl inte ändå …?
- Jovisst, jordling. Visst är det Mars du kommit till. Välkommen hit!
Jag snodde runt. Och där stod de mitt framför mig med stora leenden. Mycket stora och breda. Man blev nästan bländad.
- Å, eh … hej. Goddag. Jag hälsade på Senior först, den mindre av dem. Han var ju äldst! Sedan fångade jag en av Juniors framsträckta högerhänder och skakade den hjärtligt. Honom kände jag ju mest.
Jag öppnade munnen för att säga nåt, men Senior avbröt mig.
- Vi förstår att du har många frågor, jordling. Låt mig gissa. Du undrar varför du är här. Och hur kom du hit? Och hur kan det se ut så här på Mars? Hur hittade vi dig? Och hur kommer du tillbaka till Jorden? Det är fem frågor det. Stämmer det?
- Ja, precis de frågorna har jag, erkände jag med lite skakig röst. Och kanske en 995 frågor till. Hur-
- Den första frågan kan jag besvara direkt, föll Junior in. Det är mars nu. Det är därför du är här. Man kan ju bara åka hit i mars, det sa vi ju när vi sågs den 20 november. Remember?
- Ja, nåt med atmosfären, sa ni. Visst minns jag. Men jag-
Nu tog båda tag i mig och vi gick längs de ljusröda gatorna, ja jag fick nästan småspringa, mina ben var ju bara två.
- Och de andra 999 frågorna få du svar på medan du är här, sa Senior.
- Här? Hur länge är jag här då?
- Ja, hela mars, förstås, det är ju i en månad, svarade Senior. Som ni på jorden räknar.
- En hel månad? Hela mars? Men då kan jag ju inte-
- Din blogg? Det är lugnt. Vi fixar det åt dig, jordling. Inga problem. Vi skickar dit det.
- Skickar? Men - jag har nog inget frimärke på mig, sa jag förvirrat.
- Vi tänker in det direkt i din blogg. Just nu alltså. Samtidigt som du tänker det.
- Men jag har ju lovat att återkomma när tussilagon kommer! Än är det vinter i Sve-.
- En rufsilago? Sånt har vi här, sa Junior och plockade upp en blomma som faktiskt var på pricken lik en tussilago. Bara det att den var röd. Men det ville jag inte påpeka för dem. Det hade verkat otacksamt.
- Tack, det var snällt. En riktig tussilago (jag betonade ordet för att i alla fall markera lite mot deras lilla miss i ordet). Så ni tänker in det här i min blogg precis när jag tänker fram det?
- Ja, med en viss fördröjning på några minuter. Det är ju trots allt några mimi dit.
- Några mimi?
- Ja, kanske en 20-30 mimi eller så. Men vi tar det senare. En av de 999. Nu går vi!
För trafikljuset slog nu om från gult till rött, så Senior och Junior började gå över gatan, jag hade bara att hänga på så gott jag kunde. Min första chock hade nog inte gått över än, för när jag halvspringande tittade på tussilagon i min hand så var den inte röd längre. Utan gul.
Gulare än någon tussilago någonsin lyst i något vårdike hemma på Jorden.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar