Dagbok från Mars: mimi och GMLOI

Vi fortsatte gå. Ja, jag fick småspringa för att hålla takt. Junior och Senior hade ju inte bara de ynka två benen som jag.

Men så stannade de. Vi stod framför ett hus. Eller klippa var det väl. En lodrätt klippa som gick rakt upp i luften. Jag försöker skicka med en bild på den, om det funkar med tekniken.

- Här bor vi, sa Junior.
Och jag tittade dit. En enkel skylt var fastnitad på klippan.
”Dennis, Senior och Junior Marsling” stod det med stora tryckbokstäver. Lite bakvänt som om ett barn hade skrivet. Och sen en extra skylt på en spik: ”Velkåmen Jöran Jordling”.

- Åh … vad fint, sa jag. Var är Dennis förresten, frågade jag. För att ha nåt enkelt att säga i allt det här konstiga.
- Han är på Undervisitetet, sa Senior. Han kommer senare.
- Du menar Universitetet, sa jag.
- Nej, där är han på tiskvällarna. I dag är han på GMLOI.
- GMLOI?
- Ja, Gymnastik Med Lek Och Idrott. Alltså: Universitetet och GMLOI är två av de fem tusen disciplinerna på Undervisitetet. Vi går alla där. Ja, alla vi på Mars, menar jag. Alla fjorton dar i veckan. Men vi förklarar mer sen.

Jag tittade tyst på mina värdar medan hjärnan snurrade. Bakom oss, på vägen som vi passerat, susade bilarna fram i en otrolig fart. Eller bilar, mer som runda stora bollar av gummi. Några förare i dem gick inte att se. Och det gick så fort att de var mer i luften än på marken. Konstigt. 
Men det var en annan fråga som jag ville ha svar på nu direkt.

- Mimi, sa jag. Vad är det? Ni sa förut att det var 20-30 mimi till jorden.
Nu var det Junior, som förklarade.
- Miljoner mil. En förkortning bara. Eftersom vi alla snurrar är det olika långt mellan Jorden och Mars. Som kortast är det 5,6 mimi. Som längst 40 mimi. Just nu lite däremellan. Så det är ju en bit. Hoppas det är OK att det kan bli någon dags försening när vi tankar in din dagbok till bloggen.

- Visst, sa jag generöst. Tar ni med bilden av klipphuset som jag tagit också?
De skrattade så att alla antenner gungade och svischade omkring på huvudena.
- Bilden är ju lite oskarp, sa Senior med sin ljusa, lite barnsliga röst. Och zoomningen är väl sådär. Men OK, jordling, no problemas. Consider it done. Stig på nu!

Och i en märklig förvissning om att alla transportdetaljer låg tryggt i deras många händer kröp jag in i gästrummet i ett klipphus på en planet 20-30 mimi från jorden, där jag skulle tillbringa resten av denna månad.
.