skriver att pennan
ett ögonblick börjar glöda och med ens
fattar eld och av elden
blir en kniv rakt in i ryggen på en
mild diktare av sol
en som står med ryggen åt
upptagen av vänlighet
alla ljudliga
och synliga invändningar
kan han då lägga ner
i en rymlig påse och knyta om
och bara gå ut och gå
långsamt i solen så länge
solen är kvar
sånt är fort gjort om det är
vintern
det finns blått
och det finns rött
och det finns svart
bläck i en penna
och han kan bara ha haft
oturen att det var svart
allt bortlagt i påse
utom en trubbig penna
av blyerts
blyerts går alltid att sudda
spåren dragna i pappret
gnuggas och rullas undan
som livets andetag
borta när man är borta
men bläck är outplånligt
fotografier av frusna
ögonblick inom glas och ram
på bordet bredvid den
sovande när han inte längre
sover
allt det
som till slut fläktar
till i rummet
gardinens gråa minne
och solens sista psalm
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar