En av de 4 huvudstäderna

Det finns vissa städer som är så där centrala. Där det liksom började.

Och alla andra är mer eller mindre i periferin. Som alla städer i Sverige. De kan vara aldrig så coola och fina, men finns ändå i periferin.

Man känner det när man är i New York. En ung stad visserligen, men man har matats med så många filmer inspelade i New York att det känns som att komma hem att komma dit. Det känns så bekant.

Och i London. Också det känns som världens huvudstad. Så mycket litteraturgodis som kommit till oss från den dimman genom seklerna!

Och i Paris. Som Humphrey Bogart sa i Casablanca ”we´ve always got Paris”.

Och världen har också en fjärde huvudstad. Rom. Den eviga staden. Rom byggdes inte på en dag. Alla vägar bär till Rom. Vi har fullkomligt strött sådana epitet över Rom, som halsband lagda kring en vacker hals.

För Rom är hjärtats stad. Slår t o m Paris där. Se bara vad de bli baklänges! Amor låter lite bättre än sirap.

Rom – Roma – Amor  - Romeo. Och roman måste väl komma från den staden också? Liksom förstås romantisk …

Rom är billigt. Man behöver inte lösa biljett till nåt museum. Hela stan är ett enda museum, vackra statyer och ”snickarglädje” på nästan alla hus. I Rom har man inte förstått att man ska riva alla gamla vackra hus och bygga nya fula i stället. Det har man förstått i Stockholm för länge sen. I Rom har de fått stå kvar. Liksom kullerstenen över hela stan. Och piazzorna. Och fontänerna. Och ungefär sju miljoner gelaterior med hemgjorda svalkande ljuvligheter.

Och att det även finns en och annan bil i Rom - som antalet stjärnor på himlen typ - får man överse med. Det är andra sidan av myntet. Men varför knorra över det? Det finns så många snygga gasmasker nuförtiden.

Myntet kan man i stället slänga i Fontana di Trevi (om man kan armbåga sig fram mellan turisterna ända till fontänkanten). Så man kommer tillbaka till Rom.

För det gör man nog en gång, även om det kan dröja. Alla vägar till Rom byggdes inte på en dag. Eller vad det heter.  
.