Mwawete och vått mellan träden

det är världen i notariens kolumner och det är världen
av fiskfjäll som klibbar mellan fingrarna och världen av
meningsbyggnad som sliter sig loss ur din famn och rusar
före med dig efter och kastar sig upp i tallen högst där uppe
på det sista vippande kvistdallret och en enda
rammadammadingdång skriker ut sin tysta lystnad tätt
intill din mun

jag finns här vildblomsväntande som en dagg i syra i kranen
forsande av dräktighet och milda händer och det finns
också andra världar och jag finns också nån annanstans

men det var inte det vi skulle prata om

det var att jag har en evighet inom mig som jag inte kan förstå

och jag trodde inte att det kan finnas
någon så saknad att den inte är
sol i någons händer
och att den kan bäras högt och starkt
som en egen frukt
som två afrikanska kvinnor går
med raka ryggar och långa halsar
till vattnet mellan träden
och den enas namn är Mwawete
och den andras namn finns bara i fåglarnas kvitter

det är som om det alltid är en
tråd av mig jag hittar när jag
letar efter dig

kunna titta på
en som tittar så
att båda blir sedda

den första ner
i rulltrappan
Saturnus med
uråldriga huvudet
och svalg
av svarta
månar
sen
alldeles därefter
en myra
så fint hennes
antennansikte
och väldiga
korg för att
handla ägg
den tredje
i raden
du
fastän ännu
inte riktigt
du
jag
angriper bara
verkligheten
ur ett annat
strypgrepp
dina ögon
annorlunda
genomborrade

så kommer en ensamhet till oss och
knäpper upp de knappar vi just knäppt igen

varma fotsteg innan rasten är slut
ord med låga höfter och örnblänk i hjärtat

i vattnet mellan träden

förantvarda våra pillerbrynta huggminuter av bly
huggtänder av ding och sly
huggluggspannor av rynkade pennor och snö
evighetsminnas spärrvaktens långsamma gäspning
som tar in hela stationen hela perrongen hela nya dagen av
glömt gräs och plusgraders kyssar över magen

I´m the dragon-like butterfly covered in dirt
eine gnädige Schicksal deine Blühenden zu unterlassen
titta dig i näsan och skallallallra med tänderna

bladhundssvävande i sin vita död

och du vet att hjärtat alltid har
ett försprång
tills hjärnan gnuggar sig
i ögonen och kommer lunkande efteråt

ett barn vet att gatan
är en tunga som rullats ut
ur munnen på
alla otrampade
dagar

men den
vuxne har inte
kommit så långt

hoppet är så ungt när hoppet blir
gammalt sätter det sig med tung stjärt och
är samhället

det är här vi lever
det är här vi dör
några frågor på det?

med ett leende delar fröken ut stenciler

och dag är natt utan mörker
och natt är mörker som inte kan sova
och mörker är tid utan ljus

jag vill att
du skriver mig ett brev
som inte kom fram

jag vill att du skriver mig
ett brev på ett fullständigt
obegripligt språk
som jag får översätta för
mig själv när jag
tassar upp på natten
och slår och slår
i mitt drömlexikon
av nerskjuten sorg

inte gömma mer
de salta dagarna
nerför kinderna

jag vill att du hungrar mig ett brev