så flyttar du dig
så hugger det bredvid
lätta på livet
i dag är du varm och här
och andas kamomill-
minuter ur min handflata
jag har svalt dina spröda konvaljer
och tränger upp ur din strupe
som ord ur en skruvad äng
som blom ur en glömd bevattning
som strykningar av vargahanden
som blod ur en tömd beskurning
som portföljen du för över glimbergen
som hallen som öppnar din dörr
som jag stannat stilla i ett skyfall
som nu i ett alldeles nu
molnet i mig bit huvudet av det
brännglas för mitt flimmerliv
som nu i ett alldeles nu
som en grönska av ingenting växer
som en aldrig någon som funnits
som du och jag tvingande evighet
som evighetstunga människosprakar
som evande tvingenhet blundar oss fallande
som hjälp faller hjärtslaget rakt genom oss
som vi knappt vågar märka förr´n det liv
som är solkatt och kransar och osynlighet
kommer hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar