Julgransdikter: ä-ö

(Det här är de två sista dikterna i denna svit dikter som, i likhet med alfabetet, börjar på A)

 
Äldre ljus

det var på den tiden
man bar en fotogenlampa
upp till vinden när man
skulle sova

man kunde skruva på
den lilla ratten när den
fotogenindränkta
veken skulle högre in i
glaset av eld

så man fick större lyskraft
att se vad som
krafsade på väggen
eller läsa i boken med
lilla texten

medan trappan knarrade
sig till ro
och det var natt
för länge sen 



Över tid

jag trodde att
tiden alltid skulle räcka till

det verkade finnas
så mycket av den

jorden snurrade som en
äggvisp i rymden

det var så tiden blev till

vispades fram i den
runda rymden

och pösiga av
tid följde vi med

jag visste inte alltid vad
tiden skulle räcka till

det tog lång tid för mig att födas

och över min kudde gick den
döende solen upp

jag vet inte hur många
skymningar som frågat mig efter vägen

men vågorna har färdats miljoner
mil till sitt hav

och klockan är väl juli ungefär

Julgransdikter: å

 
Åtta gånger åtta evinnerligt

Så orört fältet, Här vit och svart.
Alla möjligheter som vinkar än.
Ett oblygt steg rakt ut.
Till Euwe fyra.

Ridån är uppe. Aktörerna väntar på repliken.
Bortmota nu. Eller utveckla.
Får lita till lite av båda.
Geller till Fischer sex.

Behålla initiativet genom att låtsas tappa det.
Och ännu något för tidigt
att locka honom in.
Botvinnik till Capablanca tre.

Handen på betslet. Ska jag?
Att ha båda ute behagar.
Och vitsen med ett stall är att tömmas.
Botvinnik till Capablanca sex.

Det första spjutet av två.
Precis rätt ögonblick.
Innan han formerat sig.
Till Capablanca fyra.

Den vägen löper ingenstans.
I två steg möter man detta lugnast.
Här är första.
Till Aljechin sex.

Nu kan jag invagga honom i ro.
Se ut som att jag stänger min reträtt.
Medan jag stillsamt gillrar en fälla.
Dorfman två till tre.

Vänta med andra steget. Ser bättre betesmark nu.
En gaffel glimmar i gläntan där.
Som även håller damen kvar. In dit.
Till Dorfman fyra.

Den fålen är välkommen beta där.
Men den andra står i obehaglig hage.
Måste mota bort.
Till Euwe fem.

Enkelt glida undan det försöket.
Och samtidigt locka.
Om damen inte känner hon är bunden.
Fischer till Hort fem.

Han märker inte, ser sig inte över axeln.
Vittringen från tornet är för stark.
Nu ställer jag mig vidöppen.
Dorfman till Geller fyra.

Damen ute och garden nere. Min chans.
Nu kommer det vackra språnget.
Det här är mitt ögonblick.
Till Capablanca två. Pjäs och hot om ridå.

Han har spetslängtan nu med sin gaffel.
Och rusar med segerns vind i sitt hår
mot en väntande surpris.
Till Fischer ett.

Han räddade undan det enda som gick.
Vallgraven glittrar. Nu dundrar
jag fram till det nakna tornet.
Till Aljechin ett. Pjäs.

I euforin efter tornets fall
en oförmärkt liten
aptering av högra spjutet.
Geller till Fischer tre.

Damen gör en rörelse igen.
Bråttom att fortsätta fram som jag tänkte
och ta andra steget nu.
Till Botvinnik fem.

Njutningen vilken som helst av de två.
Livet är nu.
Luftörnens stört i triumf.
Fischer eller Capablanca till Fischer sju!! Pjäs och ridå.

Ah, darrande matthet! Glömde den blottan.
En skönhet i skönhet begraven!
Ställ upp dem på nytt, du.
Den afton vi fått har bara så nyss begynt ...

Julgransdikter: y-z

 
Yrsnö

vråla vår vargvåta väntan
i magen där orden församlas
i klös efter lugn och blom
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
och min åsna den går långevad över berget

drick dig din darrande dröm
denna dybleka dimmodag
i vind som rider en ljummen vind
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
och min åsna går sig grå av lust över berget

mosa min mögliga mur
med mitt månsvala mörker
mumla min mammamun
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
medan åsnorna går snabelkrok över bergen



Zamolxis

GW Persson drar upp ena benet över det andra med handen medan en ekorre tappar ett ägg i
marken i Tystberga.
Greta Garbo och Ronja Rövardotter bor mitt emot varandra i ett hotell som rivs varje natt och byggs upp dan därpå.
Och Laurel och Hardy dansar i Let´s Dance och vinner varje gång.
Grop-Per packar pipan lite bättre med pekfingret som Fälldin och dagen nickar så sakteliga in kvällen.
John Cleese och John Steinbeck ror i en eka med blommor som åror och Marlon Brando och Marilyn Monroe berättar en saga om havet för flickan.
It´s all about en småkort man som rymmer med luft och goda föresatser på fickan.
 
Solveig von Schultz och Magdalena Andersson snurrar upp spaghetti på gafflarna när mobilen ringer, det är Rosa Parks.
Vilhelm Persson doppar skorpa med sin syster Margareta och hennes femton barn medan Pierre Thorsson knorrar in en boll ur ingen vinkel.
Det nappar bättre vid Ragnars trappa säger Rolf och när vi kommer dit tittar jag ner och det är en julgran därnere.
Det finns inget att vara lessen för och allt är frukter på det träd du är.
Jack Lemmon och John Lennon spelar kinaschack med Sarah Dawn Finer när Jeeves klirrar med brickan.
It´s all about en småkort man som rymmer med luft och goda föresatser på fickan.

Torsten Ehrenmark går sakta i en lindblomsgrön park med den människoätande hunden Gäsper som ser nåt i busken.
Jag ringer på hos Gabriela Mistral men när dörren öppnas känner jag mig väldigt ensam.
I en taxi som var längesen glömmer jag en bok i en påse som en ljummen koskenkorva.
Allt ryms i en bur av ljusstänger och hoptvinnade
muskler av kärlek som går högt över våra huvuden.
Guldus längst ner i svarta mörkret och bland råttor och spindlar knäpper jag upp drickan.
It´s all about en småkort man som rymmer med luft och goda föresatser på fickan.

Robert Broberg ser mig på Sveavägen och tycker jag ser förvirrad ut.
När jag stänger av teven sitter Deborah Meaden och Tom Bombadill i köket och tittar upp mot månljusets silver över bergen.
Bob Dylan och Maria Wine landar i ett hest slutrim som slår upp ett högt torn i öknen.
Bröderna Karl och Harpo och Groucho och Chico är ett leende på ett lejon som ryter i en skräckslagen bio av trettonåringar.
Meryl Streep håller fram fingret på Avenyn och Karin Boye stiger ner från sockeln och tar ut stickan.
It´s all about en småkort man som rymmer med luft och goda föresatser på fickan. 

Johan Glans tar emot strutpåsen från Povel och Povel tarett klockrent  pianoackord från den brinnande himlen.
Hastings och Watson samlar snäckskal med Sonnnevi för att havet ska fortsätta vara blått.
In i en svensk jordkula stiger Pythagoras och finner den tom.
Jag hör mormor ropa att jag ska sticka gaffeln i brödet och försöker svara i drömmen men jag är bara stum.
Dervischerna sätter ner fötterna mjukt och sen virvlar och virvlar dom runt i dans.
En regnig flyttfågel landar på plåttaket med en mask av droppande vingar kring näbben och jag är redan nån annanstans.

Julgransdikter: w-x

 
Whisky och lejon

lejon och whisky går ihop
det bärnstensfärgade djuret
whisking its mighty tail

i den bubblande lianens topp
blir det aldrig så gott nytt år
som när schimpansen
korkar upp champagnen

och jag är säker på att
genom den fläckiga giraffen
rinner det julmust
som längre ner i halsen
förvandlas till påskmust

elefanten hör samman med mjölk
i hudvecken bor hennes vänner
och hon höjer snabeln högt
trumpetande sin vita fröjd av
mjölk över savannen

och kamelen stannar vid en oas
där vatten öppnar sig
och i den outgrundliga arabiska natten
dricker hon liv



Xi Huandis dröm

Den rike bonden Penn Ing Tung
förlorade tio procent av sin skörd
och blev sammanbiten och blek i syn.

Fattige bonden Ing En Ting
bärgade nittio procent av sin skörd
och hans ansikte skrattade högt i skyn.

Och solen är samma sol över byn.

Julgransdikter: u-v

 
Ursäkt till en grekisk urna

det är Gud och sol och
tomater i flod nerför hakan
antika amfora
du drottning av lera och år
din evighet går så fort
att den aldrig når oss nu
som cikador för gamla öron

och det är hjärtat
som den strimmiga katten
nappar ur soptunnan
i ett skymningshopp ner
under en bil
till den gnagande evigheten där

skönhet är sanning är skönhet
och som om det var
för första gången igen
vaknar fimpen på marken och
sträcker sig efter sin luffare

så kommer dagen med sitt mörker
barnen hoppar skägg och käpp i de
sura skuggorna
och råttorna stelnar till stjärnor



Voyager

den reser genom rymden
med sin gyllene skiva ombord
för någon därute att hitta

vår civilisation beskriven
i ord och bild och ljud
hälsningen från den blå planeten:

en tom bokhylla
ett strykjärn från monopol
en selfiepinne glömd i en myrstack

och kalle jo
kalle jo
kalle johansson
evigt stammande på pianot

Julgransdikter: s-t

 
Säsong

vintervandrar i det vita eller våta
som vidlåder oss
fönster och träd och tusenåra
minnen
var vi än bor är det i norr
toviga lovikkavantars
pärlor av is
en strimma ljus systerligt delad
under den sammanbitna himlen

det vänder
blad två är våren
en massgrav av äventyr
längs med vägen där vi går
katten kryper återigen in i ljuset
för att läsa Den Nya Dikten
och i träden överallt
hennes leende
från öster

i en blink
våra ögonblick som
jagar varann uppför träden
en åsna ritad på den röda gatan
nuddar mig med mulen
jag bär en grön kaftan
bara fötterna syns
i söder drömmer sommarn
och ryggraden ryser

det är höst och jag vet inte
de fallande vackra bladen från träden
i vinden från väst
jag är dålig på att sälja
mitt inre rum
min skyhöga längtan står utanför murarna
och delar ut
FN:s deklaration den 10 december 1948
på jordens alla språk



Tio små grodpojkar

Tio små grodpojkar sjöng O sole mio.
En drunkna´ i duschen
och så var de bara nio.

Nio små grodpojkar siktade en grotta.
En såg ingenting
och så var de bara åtta.

Åtta små grodpojkar ville ha en fru.
En längta´ ihjäl sig
och så var de bara sju.

Sju små grodpojkar sam mot det som kläcks.
En höll kartan upp och ner
och så var de bara sex.

Sex små grodpojkar la´ nu på en rem.
En kom lite efter
och så var de bara fem.

Fem små grodpojkar kom i segeryra.
En ropa´ hej för tidigt
och så var de bara fyra.

Fyra små grodpojkar spurta´ me´ beske´.
En slog knut på svansen
och så var de bara tre.

Tre små grodpojkar knackade nu på.
En fick ont i armen
och så var de bara två.

Två små grodpojkar knackade igen.
En fick dörrn i huvet
och så var de bara en.

En liten grodpojke glad som bara den.
Han kysste häftigt ägget
och ut kom du, min vän.

Julgransdikter: q-r

 
Queen av sommarsolståndet och nyckelpigans blom

hugger det i hjärtat
så flyttar du dig
så hugger det bredvid

lätta på livet

i dag är du varm och här
och andas kamomill-
minuter ur min handflata

jag har svalt dina spröda konvaljer
och tränger upp ur din strupe
som ord ur en skruvad äng
som blom ur en glömd bevattning
som strykningar av vargahanden
som blod ur en tömd beskurning
som portföljen du för över glimbergen
som hallen som öppnar din dörr
som jag stannat stilla i ett skyfall
som nu i ett alldeles nu

molnet i mig bit huvudet av det

brännglas för mitt flimmerliv

som nu i ett alldeles nu
som en grönska av ingenting växer
som en aldrig någon som funnits
som du och jag tvingande evighet
som evighetstunga människosprakar
som evande tvingenhet blundar oss fallande
som hjälp faller hjärtslaget rakt genom oss
som vi knappt vågar märka förr´n det liv
som är sol och en katt
kommer hem

så hugger det i hjärtat

så flyttar du dig

så hugger det bredvid

lätta på livet
i dag är du varm och här
och andas kamomillminuter
ur min handflata



Rälsbussen mellan Tolita och Kil

vägen mellan Tolita och Kil
är kantad av regn
denna bitande morron

som en
grå hund skakar
rälsbussen i sitt koppel av
spridda människor

den kanelbulle jag tar
när jag kommer till Kil
sprider sig i magen

efter långt letande
hittar jag en
kopp med kolsvart te
det finns polka och mazarin också

järnvägsfiket i Kil
har toner av
madame Angots dotter

pärlor komponerade för piano
serenad Polka-Mazurka
av Strauss opus 66
pris 75 öre

frostnupen morron
träden krusar sig och
anslagstavlan fladdrar i vinden

en grön vante med
ansiktet mot marken
ligger kvar när
perrongen krymper bort

Julgransdikter: p

 
Pianot börjar spela när pianisten gått

nu är det paus
kan du inte bara sätta dig på ett flygplan
och göra så där över ögonen på mig
gula ögonstäder därnere
illuminerande under
ifrån
jag är bara anställd som andare här
kollare på sånt som finns
undantryckare av den luftmassa som svarar
mot mig
din tokiga bäver, vad går du i sickness av?

Pudder och Bläster hette dom. Och Höder och Toll.
Eller och Nynner. Och Tjösta-Nils.
Dom sju dvärgarna Bruse.
Som Snövit fladdrar
med öronen i takbjälken
på julen i teven åt.
Trumpeter och fanfarer och kulleribock
alla hålen det kommer musik ur.
O mein papa
er war ein wunderbarer clown
yamma yamma i en enda ring runt
kratern efter födelsedagstårtan.
Din tokiga bäver, hvad går du i sickness av?

födelsens hjärtlösa spets
millimetern från mitt adamsäpple
där försiktigheten
vred mig om till
sandlådan plugget jobbet
i en framhackad alplinje på skärmar
av blippande EKG tills himlen kommer
vill jag inte prata om
bara skriva i dina vågor som
slår

cigarettetui av silver
Sinding och Peterson-Berger
hans flyende
händer över tangenterna
blöder fram ur en bok
av tejpade minnen
jag tror att tiden är nåt som inte är
förrän du tittar dig över axeln
när jag var liten
blev jag slagen i 
huvet med ett järnspett
men jag tror ändå att slaget
kom inifrån
din tokiga bäver, hvad går du i sickness av?
din tokiga hackande bäver, hvad går du i sickness av?

hugg ner mina träd
hugg ner mina nya broar
hugg ner mina skäl att frysa
hugg ner löftena om befrielse
hugg ner lallandet i mitt öga
jag rotar i soptunnan av mitt liv
efter fästet alla andra har
det som är botten med mig
för andra
är också botten med mig
för mig
ett strupmuller från
mitt flabbade liv

säg att du såg mig så
mitt riktiga huvud
inte blåsor där ögonen skulle ha varit
blåsor där näsan skulle ha varit
blåsor där munnen skulle ha varit
inte hängande långa blåsor som kospenar
där ansiktet skulle ha varit
äng eller ängel
skräck eller äckel
same different shit
it´s not over
until it´s over
until the fat lady sings
crazy beaver you, vad går du i sickness av?

jag var tjugo och Tarzan
var brun och av bärnsten
och hans mamma ännu brunare
han jagade skönhet i träden
försökte
leva i parallella världar
bara vända på huvet
och få munnen full
ett höftskynke mellan
verkligheten och blodet
och endast civilisationen
mellan tungspetsen och
flugan
da da da dansar svansen mot marken
ett barn i en rinnande man

hugget trängde inte
ända in
pianot kommer att brytas upp
med ett knak mot svällande sol
jag tror det
hela tiden var nåt trasigt
att jag
först måste förinta mig
för att växa
och om jag inte
växer förintas jag
du hittar mig i fönstersmygen
när proppen satts
tillbaka i pausen igen
din tokiga månlunkarbäver, vart går du med dina mörka ögon?

Julgransdikter: n-o

 
Nils

mellan gatan och parken
kanske du mer är
van att se mig
stå och stryka eld på en
tändsticka och hålla för
så att flamman går över
till blosset mellan läpparna

precis som statyer
i allan tid har plägat
mot rost och frost
för människor med öppna
ögon och goda

men nu är nu
och vi ses igen
förutan minsta
rim till skydd

solen är försenad men det gör inget
det går ju alltid
att fäkta med armarna
det är så man gör
åkarbrasor eller vingar
eller för den delen
tvättar sina fönster
genomskinliga

de utposter av glas
som inget annat är
än rinnande sand

vår tändsticka är att
inte kasta bort vad vi har
i mörkret mellan oss
kan du stryka över skräcken med min hand

du rosenbarn
du barn av natten
jag sötebrödsönskar dig
en liten låga
som bara är din



Om intet görande och låtande

jag har alltid tänkt
min hjärna består
av ett sammelsbludd

när folk tilltalar mig
ordnas inte deras ord ordentligt
de mera dunstar in i mig som en rök

en molnbevandrad solosoldat
inom det omedvetna
medvetandets gränser

som framförd av en galax
som vetenskapligt långt härifrån
bakar in sin mening i en paj

högan gräs och godan ro fladdrande i vin-
den på grinden som sväng-
er ut och svänger in

en hopsmet av
krynnor och varma blår
till midjan bara i verklighet

som den som sänker sig ner
i någons minne
med fingrarna från en sommarbrygga

en
torr sten
som vill bli våt

du är en människa
det är ingen botten i dig
du är så som en brun brunn
där det du känner och tänker flyger
i vida svängar som svarta och vita fåglar 
vilda sorgsna skränande stumma stora små svarta och vita fåglar
flygande i dina landskaps vikande landskap
slumpvärldar som vidgar och vidgar sig

som om mjölkpaketet grepe vitt om Vintergatans
mjölk

Julgransdikter: m

 
Mythos

jag är ett poem av starka mödrar krumnattsböjd
ett barn som fötts ur historiens skum och
spolades upp på land
snubblad mellan is och stjärnor
med slinga hat i
sol av kärleks höjd och ung förbränning
ord i det bruna
mörkret som dricker snö
jag heter bara Ja
och är son av en
sten och ett moln

det första jag minns i mitt liv
är att jag gick förbi en soptunna
jag liksom knackade lätt på den
den var inte min mamma
men jag
minns att jag med åren nästan
kom att präglas på den
som den rene klyvs emot smuts
och läppar i blank lydnad
håller upp sitt glas mot
solen och fyller på

jag har hittat en getmjölksgrotta här
hälften häst och hälften människa
till hälften förståndig till hälften galen
löpte längs havet precis utom
räckhåll för vågornas slickande bräm
i det gyllene skinnet omkring mig och
ena sandalen borta
så man känner igen mig
till minne av dan då en drottning av
himlen bars fram över
vatten

här där verkligheten segrat
och cementblandarna hojlar sitt
blåa ljus genom parken
och den nedsparkade sömnen från bänken
samlar i hast sina skallrande
påsar och tänder
och den glimmande hunden som
skräcken rakat naken
hukar sig bakom nedsmetade
registreringsskyltar i
flykten som fräser grus

jag lyfter handen till skydd
det är det som man gör när man
skriver
jag skriver på vad jag hittar
en skrynklig papperskorg
baksidan av ett tömt klotter
en servett som kramar min hand
och dator och skrivmaskin och
griffeltavla och runsten och grottvägg
omkring oss mumlande
historier upp ur jorden

faller grisslevind i ensamkyss
faller vind i bleke
stupets sug i
magen
bergen som byggdes
av stenar och ekon
var och en fiende
var och en vän
ur sten kommer friheten gro
och skjuta tålamodets
soldater upp ur jorden

jag har som en stor
längtan kan man säga eller det
är som en stor
vind som inte vill ge upp
jag kunde stå lutad
nära trottoaren
grymbladsevig och tankevarm
det alldeles gula
i närheten av att du kommer
men jag vet att det kommer att ta
en oändlig ömhet av tid

i kampen mellan
evighet och bröd
är bröd vinnaren
och jag är myt och månsken
och penna av långsamhet och
sand
man måste sitta still
och man måste
få glödgam rätt in i munnen
annars finns det inte
annars finns man inte

vi åkte mycket runt
för att söka oss en bostad
men det fanns ingen plats för oss
i det skarpa ljuset
snön hade fallit som socker i en skål
vad hette jag i mitt liv?
i vilken saga bjöds jag in?
jag rinner mig själv som en
natt genom strupen
reflekterande
stenar om min hals

vacker
är grym båt
vitnande in mot strand
vacker
är sol som natt har
din mun av vatten och träd
vacker
är blixt i mitt stammande öga
leende tiden som kysser och kysser
döden ur din
sommarröda mun

det är miljoner
fåglar i mitt bröst
bredvid mig har barnet
somnat i solen
med huvudet mot en sten
det ser ut som det
blåser upp till storm snart
jag blinkar
fast jag blundar
och bara sjunger den lenes sång

Julgransdikter: k-l

 
Kattis och Anna

när anna och kattis var små då flöt de i solen och
stigen ner till sjön var en ormsång av skuggor
och barr och vänta på mig

fårens magar stod stinna av barnmatat
knäckebröd och viken var full med vaniljsås och
mört och över himmelens ljusblåa öga gick det
makliga moln som maräng

och dagen trollade kväll och på andra ledden i
gul riktning steg månen i mitt bröst och vred om



Lyra

min värld är brand av ingen
de ord som strömmar strömmar
som obekymrat glas
obefallda
utan oss

som vagnar ser jag orden
fönster som drar
förbi

på rälsen fastnar tungan i kyligt kyligt sinnelag
men i dröm av oss händer det att
pennorna slår ut

och tjärtänd av ekon som rullar
bringar jag
nysprattlade ord i
munnen och släpper vid
din dörr

Julgransdikter: i-j

 

I den anslående förtvivlans palats

jag skulle vilja se ut som Errol Flynn
när han ser ut som Robin Hood
det rytande lejonets image
av det muntra upproret
mot pösmunkarna

du vet hur det är
vi har en värld utanför och en innanför huden
under det mumlande taket
kan varken motståndet eller skönheten sova

Sitting Bull pillar upp portarna
för Rucio och Rosinante
i det tysta stallet

så att de kan rida bort i den blå skymningen
Hopalong Cassidy och Gina Lollobrigida

och ekot tar hovarna genom natten



Je suis och sen brann jag

ni måste förstå att jag gjorde ingenting
inte i början
inte under alla de många åren

det fanns andra som var tidiga
inte jag
jag tänkte mest

minns inte nåt jag sa
hette jag ens nåt
det  undrar jag

född vid fyllda 30
i tre år levde jag
det blev mycket med tre

jag kunde inte rå för
att allting skrek
och öppnade min mun

mamma grät och grät för mig
det var med hennes
tårar jag talade

och pappa frågade jag inte om råd
där på sluttampen
oavsett vad dom säger

det här var min sak
och jag

jag kunde bära hela världen
bara om jag dog

Julgransdikter: g-h

 
Gun-Jenny från Mörk i Mo

Gun-Jenny från Mörk i Mo
gick till marknan
för att köpa häst.

Vägen dit var krokig.

Först i pulpeternas krita och damm.
A och B säger AB och A säger ABA
medan fåglarna sjöng därute.

En storm fällde hennes blad
och hon bar soppa i skvimpande dunkar.
De stora skulle mättas.

Och kölden nöp Gun-Jenny.
Hon pulsade till knäna och
snön den var vit utan ljus.

For till sist som bubbla eller barkbåt
i de lossade bäckarna från bergen.
Och så var marknan där.

Gryn, spik, kjolar, kritter, mingel och färg.

Hårda, klirrande mynt bytte händer.

Mulen mjuk som grädde i dröm.

Ingen grimma, betsel eller
sadel såg hon till
så hon red honom barbacka hem.

Det här var tiden innan
månen skruvats fast på himlen
och den ropade dem ur alla skogar.

Hon borrade ner sina fingrar
i hans toviga man
och de red som ett streck.

Från sina fladdrande lockar
till tånaglarnas rubiner
skalv hon av ungdom.

De kom aldrig fram.



Hymn

Våran mor
som är i himlen
älskar gör vi ditt namn
vagga ditt plågade rike
fäll ut din bro
så som i himlen
så ock på jorden.

Vårt enkla bröd
låt det vara kvar
och förlåt oss våra
underlåtenhetssynder
när vi inte stoppar dom
som i sin egen skräck
våldför sig på världen och människorna
och inled oss icke i frestelse
att bli som dom.

Ty världen är din
och styrkan
och barmhärtigheten
i evighet.

Mamma.

Julgransdikter: e-f

 
Etymologi

att blöt och mjuk
har samma
semantiska rot
uppenbarades plötsligt
för professorn
när han skulle
torka av diskbänken

då han stod där
med den styva
disktrasan i handen
och utan att
reflektera
sträckte sig mot
vattenkranen



Flaskpost

till den dödsdömde
eller livsdömde
tar jag en lapp
och skriver väl att

jag vet inget mera
om existera

än äta lite mat
värma sig med prat
höra hur det går
höra hur du mår

att Tellus bäddar sin blå atmosfär
kring djuren och alla mäniskor här

och alltihop
är fågelrop
och vänner som går i grinden
att smeka dig över kinden

och ingen makt kan bryta loss
de sköra drömmarna ur oss

sen finns det inga fler
ord att klottra ner
lappen skjuts med ett fras
ner i en flaska av glas

och gungar inom kort
av vågorna bort

slumpen och strömmarna bär den
vinglande fram på färden
tills den dras med ett plopp
av dig läsare opp

Julgransdikter: c-d

 
Cerny lutar sig fram och berättar

har jag berättat
när jag kom till
nå det är fort gjort
det var på vintern
eller om våren kan det
också ha varit
det gällde förflyttningen
hit
bara en blek
strimma av månen och
allt skulle vara klart
men något gick fel
jag blev gjord av för mycket
dröm
som om människor
var ett särintresse
och jag blev stora vita ark
med små svarta krigare på
det är ett återkommande
moln i mig det där

och det var äppelblom
och något som kluckade
och jag bodde i böljande
träd
de blev som ett
segel över hav i mig
och jag blev stor
och liten
och surrades vid en penna
jag var mager på den tiden
och dagarna kunde drömma
i mina ögon
det tar bara en
sekund att vända
sig om och se när man
föds
tiden är en blixt i ett glas vatten
men det är midsommar
inte än
och gräset skriker

cerny är svart på tjeckiska
och svart är min sko
tistel och sten
sjunger Gammel-Jerk
halva mänskligheten
kastad i fängelse
hos den andra halvan
enligt gammal
tradition
jorden är allas
gisslan
jag vet inte vilken
rymd av mörker
som kränger under oss
men i hallen står
en drömlös giraff
med öppna ögon och
man kan bära sig själv
i all sin nakenhet
som ett barn mot axeln



Den långa dalen

solen går upp och sträcker sina ljusene lemmar
jag har en dal i mig som blommar av många fjärilar
nässel makaon sorgmantel
för min skull förminskar lyriken sin död
och vacker som stryk är hennes humlande sång

Julgransdikter: a-b

 

Några ord först

Ett alfabet kan vara som en julgran
med grenar åt tjugonio håll
som man kan hänga upp kulor i.
Flätade röda och gröna pappershjärtan.
Änglahår. Tomtar med skägg kanske.
Glitter. Smällkarameller. Och dikter.

Mörk och nedsläckt men
tänds så fort du läser den.



Augusti 79

har alltid tänkt mig det
som kocken på väg att
ge kökspojken en flara
och hunden lutade sig
över ett saftigt köttben
och mor stack ut skann
genom dörrn för å ropa

men det kom ingen flara
benet rördes aldrig
det hördes inte ett ljud
och Plinius den yngre
skrev om Plinius den äldre
och pelaren av aska och pimpsten
skymde solen ända bort till Rom



Blue moon

jag moln av din enda lust
besvärjelse
mellan två berg
utanför fönstret Sverige
som dundrar förbi
mina vingslag över sjön
mina armar tomma av dig 
armén hänger med mulen snarkar i armar väntar med blått hår
jag är tömd av drömmande is i dig
stjärnregn
jag är nyårsklockan som ringer vår över blankstum is

samla alla mustascher i en bil
och dra iväg till körrgårn
ryck på axlarna åt de mörka cypresserna
de får stå där och stirra som spretiga fåglar
omomma ulaga
emi sorrla
emi emi ulaga sorrla
grip mig nu
tiden är en röd rubin av dansande kameler
under en blåsig måne i öster
där du kupar din hand om min törst