Julgransdikter: ä-ö

(Det här är de två sista dikterna i denna svit dikter som, i likhet med alfabetet, börjar på A)

 
Äldre ljus

det var på den tiden
man bar en fotogenlampa
upp till vinden när man
skulle sova

man kunde skruva på
den lilla ratten när den
fotogenindränkta
veken skulle högre in i
glaset av eld

så man fick större lyskraft
att se vad som
krafsade på väggen
eller läsa i boken med
lilla texten

medan trappan knarrade
sig till ro
och det var natt
för länge sen 



Över tid

jag trodde att
tiden alltid skulle räcka till

det verkade finnas
så mycket av den

jorden snurrade som en
äggvisp i rymden

det var så tiden blev till

vispades fram i den
runda rymden

och pösiga av
tid följde vi med

jag visste inte alltid vad
tiden skulle räcka till

det tog lång tid för mig att födas

och över min kudde gick den
döende solen upp

jag vet inte hur många
skymningar som frågat mig efter vägen

men vågorna har färdats miljoner
mil till sitt hav

och klockan är väl juli ungefär