är en dag med stormen kvar utanför
och mig själv raklång i den
med Funchal strömmande från skivspelaren
när skivan tar slut
märks knappt
då fortsätter bara
Tranströmer läsa i rummet
om fem minuter kommer jag att dricka te vid fönstret och tänka tilllbaka till nu
därute där går ett R
bakom ett Ä
bakom ett K
de går tysta och de är mycket gula
människor blir bokstäver
och bokstäver blir toner
toner blir färger
och färger människor
jag kommer vända mig om mot soffan och se avtrycket av mig som också är jag
försöker hela tiden
få mig förstå
det är hålen i mig som gör mig
till människa
ur koppens krater bolmar det te
och jag vet en blues som kan yamma
och jag vet en blues som kan yamma
och jag vet en blues som kan yamma
när den här solen slocknar ska alla dina och mina sånger bli blad och blod på ett grönt träd mellan oss
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar