Man skulle fylla i en bild av honom. Färglägga den. Det var mycket sånt. Mora-Nisse och Pelle Svanslös. Vet inte om det var vid jularna. Det var det nog.
Det var stora tidningar och man fick nästan ta båda händerna för att vända blad. Några texter om vad det nu var. Och så de ritade bilderna utan färg i. Man sträckte sig efter kritorna. Mora-Nisses luva, få se, blå, nej röd fick den bli. Jag tyckte om det här med färgläggandet men det hamnade alltid utanför strecken, blev aldrig snyggt.
Jag såg honom aldrig på TV eller så. Bara på bild. Han såg så genuin ut. Hemtrevlig.
Han var stjärnan, legenden. Det fascinerade mig. De vita spårens Jussi Björling. Var ju dalkarl som han. Fast kopplingen till Mora förstod jag inte direkt. Oj, heter staden Mora? Precis som Mora-Nisse? Har de uppkallat staden efter honom?
Om han var stor så var jag liten. Lekte skidtävlingar. Det var Sixten Jernberg, Lill-Järven Larsson, Ragnar ”Föllinge” Persson, Janne Stefansson och Assar Rönnlund. Jag lät oftast Sixten vinna. Mora-Nisse fick aldrig vara med. Han var liksom för stor eller vad det var. Ingen som man lekte att man var.
Den stora skidkungen innan ordet ens var uppfunnet. Och vann drösvis med OS- och VM-medaljer av alla sorter. Och nio Vasaloppssegrar, fortfarande ett rekord. Ingen som man lekte med, som sagt.
Nu är det som om jag på nytt sitter och försöker fylla i en bild av honom. Med bokstäver i stället för färger. Och har svårt att hålla mig inom strecken nu också. Men bilden med hans röda luva är enklare i dag, bara att klicka. Här gör han nåt som är typiskt för honom. Segrar.
Han blev 94 år.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar