Värmen gör gästerna slarvigare och fåglarna oräddare. Man sätter salladen eller till och med varmrätten på bordet och går in för att hämta vatten eller nåt och när man kommer tillbaka är maten borta och fåglar sitter en bit bort och ser trinda och mätta ut. Det är mest måsar och kajor. Men också pilfinkar, kråkor och trutar.
Krögarna intar här lite olika attityder till detta matkrig.
De mer liberala krögarna - vi kan kalla dem duvorna – skyndar sig att säga att gäster får ny mat om fåglarna är framme och knycker ett skrovmål eller landar i maten. Ja, det är inte bara att de stjäl mat, de förorenar också å det grövsta. Nu menar jag varken gästerna eller krögarna, utan fåglarna.
En fin vitsås till en fisk kan ju i färg påminna rätt bra om en måsblaffa som träffar tallriken. I färg, men inte i smak.
De mindre liberala krögarna – vi kan kalla dem hökarna – menar att ånä, gästerna får faktiskt bevaka sin mat. Skärpning och ansvar, tack. Ett sällskap ska inte lämna bordet obevakat, de får turas om.
Tja, det är ju lätt om sällskapet är ett sällskap. Om sällskapet däremot består av en person, är det svårare. Eller får man inte gå ut och äta om man är solokvist? Man kan tänka sig här en ny dejtingmarknad växa fram på nätet:
”Singel söker annan singel för växelvis bevakning av bord mot tjuvaktiga fåglar”.
En mås flög iväg med en hel salladsskål, läser jag. Måsen tappade skålen och den föll ner rakt på en bil och taket skadades förstås. Vem får betala det? Restauranggästen? Krögaren? Eller bilägaren? För måsen har säkert inga pengar.
Matkriget har således även diverse juridiska nötter i släptåg.
Miljöförvaltningen säger att restaurangen och matgästen har delat ansvar, läser jag vidare, men det åligger restaurangen att tillse att ”brödkorgar och salladsskålar inte står framme och förorenas och att göra sitt bästa för att fåglar inte ska dyka ner på borden”.
Och så tillägger Miljöförvaltningen: ”Om fåglarna är hotfulla så är det polisen som gästerna ska vända sig till”.
Det sista låter lite knepigt.
”Hallå, är det polisen? Jo, det är en gråsparv på bordet bredvid mig som ser så fruktansvärd ut. Kan ni skicka stora polispiketen?”.
Nej, jag tycker man ska slå sig ner hos fåglarna och prata dem till rätta.
Hej, på er. Man får väl slå sig ner. För ni är väl inga fyllkajor eller dårfinkar hoppas jag, hö hö. Vad spelar dom? Är det Mozart, eller ska jag hålla truten, he he. Vad äter ni? Jag hörde att Tennstopet på Odengatan tagit upp sin paradrätt från andra världskriget igen: helstekt kråka.
Och därvid hörs ett enda brus över hela restaurangen, när alla fjäderfän på borden förfärade flaxar upp och försvinner.
Fast det vete fåglarna.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar