Förr i världen när jag var liten gjorde jag julkalendrar.
Den inlevelseförmåga jag
visade prov på när jag totade ihop de sneda och vinda luckorna var ingenting
mot den inlevelseförmåga jag visade prov på när jag öppnade dem: ”åh, titta,
var det en sån bakom luckan, det hade jag ingen aaaaning om!”
Lite mindre förr i världen fortsatte jag att göra julkalendrar åt mina döttrar
när de var små. Den inlevelseförmåga de då visade prov på var beundransvärd: "nä
men pappa, en egenritad julkalender med sneda och vinda luckor som man kan se
igenom vad det är för nåt ritat där bakom, preciiiiis vad vi önskat oss!"
Nuförtiden hinner jag varken göra eller köpa några julkalender till barn eller
barnbarn. Jag blir överraskad varje gång vi går in i december, neeej har jag
missat det i år igen!
Så nu tänkte jag börja här i bloggen i stället. Och för att vara alldeles säker
på att hinna, så börjar jag redan nu i november.
Lucka 1, vad brukar det vara bakom lucka 1? Ett ljus förstås. Det är det
klassiska. Ljuset som lyser upp det plötsliga mörkret. Och tittar man noga på
ett ljus, ser det också ut som en etta.
Allting börjar med en etta. Det den första lägenhet man har. Sen föds man. Ut i
mörkret. Jag föddes i januari. I lägenheten fanns ju ingen öppen spis och sånt,
eld för mig var att titta på ett ljus. Vilken färg hade ljuset? Flackande blått
och rött och orange, men framför allt gult. Gult, min lyckisfärg.
Jag föddes i januari. Mamma avled i januari, två dagar innan hon skulle ha
fyllt 90 år. Jag var vid hennes minneslund i dag. Oj, vad många ljus det var
där! Och hur många människor! Mitt begravningsljus och ljungblomman smälte
samman med alla andras! Skymning och många människor som gick omkring runt
lunden och ljusen var som en symfoni för ögonen. En blev gemensam. Jag stod och
tänkte på mamma och hennes liv.
Och i den stämning som där var, lirkade jag upp en lapp, där jag skrivit upp den
där lilla dikten på fyra rader. Och läste. Lite tyst. Men läste.
vi som var dina barn förstod knappt
hur länge du varit fången
vi vakade länge fast det gick snabbt
du lyfte som en fågel ur betongen
.
söndag 2 november 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar