Vi hade ingen TV hemma än. Så det blev nog radion. Men själva utsändningen minns jag nog inte, jag var ju bara 8 år, gick i andra klass. Men hela denna nimbus omkring matchen minns jag. Vi tävlade klasskamrater emellan vem som bäst kunde laguppställningarna i finalen. Nån sa ”brassarna har namn som Zito, Zozimo och Zagallo”. Omöjligt, sa jag. Alla på Z? Men jag såg efter, jo det stämde. Tänk! Och det var nog här min namnomani började.
Alla smeknamn svenska laget hade! Man sa ju inte Lennart Skoglund, Henry Källgren, Bengt Gustafsson, Åke Johansson och Bengt Berndtsson. Man sa Nacka, Putte, Julle, Bajdoff och Fölet.
Men brassarna gick ett steg längre. De använde enbart artistnamnet. Vava, Didi, Pelé och Garrincha.
Sverige i VM-final i fotboll mot Brasilien! Det rusade som sockerdricka upp i kroppen på en vid bara tanken!
Den varma getingsommaren 1958. Solen sken över vårt lilla land på flera sätt i idrott det året.
För samma år vann Ingemar Johansson på knock i första ronden mot Eddie Machen på Ullevi i tungviktsboxning och blev förste utmanare till regerande världsmästaren Floyd Patterson. Och samma år vann Sven Davidsson-Uffe Schmidt dubbeln i Wimbledon. Rickard Dahl hoppade högst i EM i höjdhopp. Kate Jobson vann EM på 100 m frisim. Sixten Jernberg vann femmilen i Lahti och Sveriges stafettlag tog guld. Och Sverige blev världsmästare i skidskytte. Och i bowling. Och motocross. Och bågskytte. Och i handboll.
Men högst smällde VM-finalen i fotboll denna söndag i slutet av juni. Nisse Liedholm dribblade förbi tre brasilianska backar och sköt 1-0 till Sverige efter 4 minuter. Fem minuter därefter passade Didi till högeryttern Garrincha som dribblade bort Sven Axbom och passade inåt till centern Vava som gjorde 1-1.
Till slut blev det 5-2 till Brasilien. Efter ytterligare 1 mål av Vava, 1 av Zagallo och 2 av Pelé. Ett av Pelés mål var en delikatess. Omringad av svenskar i vårt straffområde fick han en lyra mot sig, tog emot bollen på bröstet så mjukt att den bara dämpades och sköt i mål.
Agne Simonsson gjorde Sveriges andra mål.
Men vad spelar det för roll vem som vann? Båda vann. Efter matchen blev det stående ovationer från publiken och det brasilianska laget sprang ärevarv på planen med en stor flagga mellan sig. Den brasilianska? Nej, den svenska! Har något sådant hänt någon annan gång i världshistorien? Näppeligen.
Det uppstod nog den dagen, kan man säga, en förälskelse mellan två länder - ett i kalla Nordeuropa och ett i varma Sydamerika.
Pelé hette egentligen Edson Arantes do Nascimento och var 17 år. En fattig pojke från den lilla staden Bauru, 4 mil nordväst om Sao Paulo. Började spela fotboll på klubbnivå som 15-åring i Santos och debuterade i brasilianska landslaget vid 16 år. När han året efter flög till VM-turneringen i Sverige var det första gången han var utomlands.
Han var med om att vinna VM i fotboll två gånger till, 1962 och 1970. Pelé var lika bra på att dribbla, passa och skjuta. Och nicka, trots att han bara var 1,72 lång. Under sin karriär gjorde han totalt 1 283 mål. Rekord förstås. De flesta är ense om att han är världens bäste fotbollsspelare genom tiderna. Och allt började den där söndagen i Sverige 1958.
Från det att han var 15 år och spelade i Santos hade han tröja nr 10. Samma nummer bar han i VM-finalen 1958. Och genom hela sin karriär. Numret har sedan blivit nästan legendariskt inom fotboll, en synonym för kvalitet för alla som vill ses som som målgörare. Fråga Zlatan vilket nummer han vill ha på tröjan.
Pelé är ett av de starkaste varumärkena i världen. Hans reklamkort föreställer bara siffran 10. Den siffran i grönt på gul botten. Inget mer. Och på baksidan en kort text:
Det är fantastiskt men sant – om du bär en gul tröja med nummer 10 var som helst i världen kommer någon att peka på dig och säga ”Pelé”!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar