Lucka 18 - en sedel-ärande historia

Parbleu, jag måste ici une Academie begynna, une Academie suedoise! Comme l´Academie Francaise, den Academie så phantastique! Avec 40 medlemmar. Mais ici en Suéde? Vi få oss med hälften därå nöja. Tjugo personer alltså. Tjugo? 

Ett fundersamt kliande i den kungliga peruken.

Mnja .. mnjae … tjugo … låter så oelegant, så bondskt, som en simpel tjuga … parbleu … tjugoett då? .. mais non, det är ju ett kortspel …  nitton peut-etre? ... låter lite tunt … nu vet jag! aderton! Rätt tyngd, rätt elegance vidlåder det talet. Eh bien, aderton medlemmar skall min Academie hafva!

Någon avstämning med några andra om detta gjorde inte konung Gustav III denna dag den 20 mars 1786, det behöver aldrig en envåldshärskare göra. Sagt och gjort. Sverige hade en Academie!

Syftet med akademien skulle vara att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”. 
Den skulle närmare bestämt vara ”ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män, till Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten, hvilket Samhälle skall nu ock evärdeligen bära namn af Svenska Academien.”

När man läser detta svävar det liksom en doft av peruk och penningpung omkring hela akademien. Och man har inte i något skede av dess historia kunnat beskylla den för att ligga i framkant i genusfrågan.

När akademien i Alfred Nobels testamente 1895 utsågs att handhava de nyinstiftade nobelprisen, vidtog ett särdeles förtjust tvinnande i aderton knävelborrar och pipskägg.

Men 1914 hände det plötsligt något! En helt ny företeelse tog plats i akademien. En kvinna! Första världskrigets utbrott var ett intet jämfört med denna sensation. Den ständige sekreteraren Carl David af Wirsén hade länge med näbbar och klor kämpat mot att kvinnor skulle tillåtas medlemskap. Han dog dock 1912 och den nye sekreteraren Erik Axel Karlfeldt kunde efter en ändring i akademiens stadgar välkomna den första kvinnliga ledamoten av De Aderton: Selma Lagerlöf.

Akademiens inneboende Snille och Smak måtte härigenom ha tagit ett skutt uppåt. Lagerlöf hade fem år tidigare tagit emot nobelpriset i litteratur och var Sveriges mest lysande internationella stjärna på litteraturhimlen.

Hon lyser fortfarande mot oss från en av våra sedlar. Inte högvalör-sedlarna förstås, de är vikta för knävelborrar och pipskägg. Dock en sedel med lägsta valören - en tjugokronorssedel.

Eller en simpel tjuga, som Gustav med peruken ovan skulle ha sagt.

.