10 Vojanovy Sady

Jag regnar under Prags kastanjer.
Dikt 10 (18).

Vojanovy Sady                                                                 

parken som har namn
efter skådespelaren
Eduardu Vojanovy

påfåglar och
bikupor
och ljudet av natur

nad tatru sa blyska
står det på en fastkedjad
boklåda som är vit

sitter på en bänk framför dammen
med den lilla stenen
och mjuka vattenstrålen

den pressar sig
långsamt och plågsamt
ur stenen

den lilla rörelsen
i det stilla vattnet
kommer från den

tystnaden är en
fallskärm som måste
landa

hade en stor tystnad i mig
tystnaden är en bra vän
räddar från utplåning

mitt hopp genom fönstret
som vaktis såg
och röt mig till rektorn

steg in på
rektorsexpeditionen
och råttfällan slog igen

min mage var en
knytnäve som inte kunde
öppna sig

rektorn stirrade på en
blickstilla åttaåring
ihopknuten av ord

tills orden pressade sig
långsamt och plågsamt
ur magen

den lilla rörelsen
i mitt liv då
kom från den


- - - - - - - - - -

Fotnot:
Det där "nad tatru sa blyska". Har försökt ta reda vad som menas. "Nad" = över, "sa" = är, "blyska" = ljusare, men för "tatru" hittar jag ingen översättning. Inskriptionen behåller sin hemlighet för mig.