17 Vysoky dum

Jag regnar under Prags kastanjer.
Dikt 17 (18).

Vysoky dum                                                                 

det är lätt att
somna här
men det ska man inte

på Lilla torget har
solen ställt upp
Francescas staffli

samlat Frantiseks
pinkande pojkar och
sönerna till Shakespeare

hjärtan av poppel
sågas och säljs
av Agatha Balu

Vysoky dum
hittar mig här
och leder mig in

det är så
man gör med gamla
som har hela regnet kvar

klirr och skratt mot tallrikar
det är från innergården
solen kommer

Vysoky dum
är högt hus
står det i menyn

pennan lutar åt det också
äter och dricker
under bar himmel

det finns mer av tid
det är bara att beställa
och allt är en annan dag


- - - - - - - - - -

Fotnot:
Restaurangen är borta nu, såg jag förra gången jag var i Prag.